Det har snöat och det finns massor av lössnö. Vi promenerade i Vinterviken och eftersom det var en helgdag med fint väder var det mycket folk. Ruffa sprang som en galning och det var inte många som kunde passera utan att le. En man med kamera på magen stannade upp för att fånga hennes entusiasm på bild. Det är kul att heta Ruffa för det mesta. Hon är oftast glad och pigg. Men de senaste dagarna tycks hela hon vara ovanligt full med liv och lust. När jag häromdagen tog fram klickern för första gången på länge blev hon så ivrig att hon hoppade på mig, och all träning utförde hon sedan med mycket energi. Hemma har Ruffa en egen liten trasmatta som hon får märgben och annat kladdigt på. Oftast ligger den i en skrubb och tas bara fram när den behövs. Nyligen har hon börjat slita och dra i den så fort hon kommer åt. Hon flyttar ut den, som en slags påminnelse, till vardagsrummet - och tycks hysa en stor förhoppning att något gott ska serveras! När den enligt henne ligger på ett bra ställe tittar hon med bedjande ögon... När man inte kan ta sig någonstans, och inte orkar med en lång promenad i mängder av oplogad nysnö, är det en räddning att ha Ruffas kompis Tyra i grannhuset! I snökaoset fick de träffas för att göra av med all överskottsenergi. Jag hade trott att Tyra skulle dränkas i all nysnö, men hon tycktes glida ovanpå snön! Ruffa däremot fick använda hjärnan för att ens ha en chans i leken. Hon lade sig ofta i bakhåll, likt en katt, och gjorde sina väl valda "utfall". Men dofterna i nysnön tog över efter en stund, och Ruffa började i stället leka "dammsugarleken"... Efter ett tag dök Ruffas favoritgranne upp; en människa som ger henne lika mycket kärlek som hon själv ger vilket givit en relation utöver det vanliga. När även Tyra, som vanligen inte bryr sig så mycket om okända människor, sökte kontakt med denna person tog Ruffa till tassen ett par gånger och knuffade milt bort Tyra! Ruffa ville helt klart ha odelad uppmärksamhet! :) Har man en leksak med sig på promenaden får man full fokusering från Ruffa. Om den piper glömmer hon allt annat och får tunnelseende! Men om man själv tröttnar, och stoppar den i fickan, så visar Ruffa prov på stort tålamod. Hon blir då svår att få kontakt med för att göra andra saker. Varken annan träning eller andra hundar blir speciellt intressanta. Hon kan inte glömma leksaken... Jag läste nyligen i DN att isen här i Stockholm nu är tjockare än den har varit på 20 år. Så det känns tryggt att vandra ut på isen. Ruffa fick ha löplina eftersom det fanns en uppbruten isränna inte så långt ut. Eftersom det var lördag var det en hel del folk ute i det fina vädret, och även en del hundar. Men Ruffa höll sig nära hela tiden, så säkerhetslinan behövdes egentligen inte. Hon stördes dock inte det minsta av den, utan sprang omkring som hon brukar. Ruffa har aldrig stuckit iväg, med undantag av de två gånger som hon har fått upp spår av en hundkompis och gett sig själv i uppdrag att söka rätt på den. Hon håller sig fortfarande väldigt nära. Hennes främsta uppgift tycks vara att hålla flocken samlad, och ogillar när flocken skingras åt olika håll. Är man flera ute och går så håller hon sig i mitten och har koll på alla. Inomhus är hon likdan och följer efter för att alltid vara i närheten. Hon är aldrig i ett annat rum än man själv är. Och är människorna i olika rum brukar hon oftast lägga sig i mitten där hon har bästa koll. Jag tänker osökt på det franska uttrycket "Suivre quelqu’un comme (fait) un Barbet", att förförlja någon som en barbet. Vi har börjat ta Ruffas följsamhet för given och vågar alltid släppa henne fri - det enda som oroar är bilar och främmande, ilskna hundar eftersom Ruffa alltid vill springa fram till andra hundar trots de erfarenheter hon gjort. Nu är det mer en annan som vill försöka förskona henne från fler tråkiga händelser så att hon förblir den glada, naiva och optimistiska hund hon är. Den senaste tiden har hennes trygghetszon vidgats något, och hon har försvunnit ur synfältet ett par gånger - inte fullt lika mån om att gå i hasorna. Hittar hon något intressant i snön kan hon halka efter - och några enstaka gånger har hon fått upp något spår, eller känt vittring, och begivit sig in i skogsbrynet med iver och hög hastighet. De få gånger detta hänt är hon aldrig borta så länge att man hinner börja bli orolig! Men man kan ju ta det som en förvarning, och inse att man ständigt måste träna inkallning... Denna vinter har det varit ovanligt många snöbollskrig - med massor av vinande snöbollar. Ruffa älskar bollar, även om de är gjorda av snö. Hon tar kattlika skutt när hon ska dyka ner på stället där hon vet att snöbollen hamnat - och ser alltid lite smått besviken ut när hon inte hittar den.. Men så fort nästa snöboll är på väg är den förra glömd, och hon satsar på nytt! Det känns som ett bra konditionspass för henne, samtidigt som hon har buskul! :) Albin har redan hunnit tröttna på snöbollar då han lärt sig att de går upp i rök... men Ruffa? Nä, snöbollar är bland det bästa som finns! :) Från ingenstans dök det upp en glad lagotto - och det behövdes ingen närmare presentation mellan hundarna innan de började busa i snön. När matte och lillmatte dök upp efter en stund visade det sig att den 9 månaders lagotton hette Ruff. Ruff sprang med outsinlig energi, och han fick verkligen igång Ruffa. Efter ett tag började Ruffa skälla på honom, och snart förstod vi varför - han blev hanig och ville göra andra saker än att leka. Ruffa snappar upp sådant fort, och talar ofta om för hanhundar vad som gäller! Det sade oss två saker; att Ruff har börjat bli könsmogen, vilket han inte visat tecken på tidigare, och att Ruffa troligen börjar närma sig sitt löp. Hittade en lång "hemlig" trappa som ledde upp till höjder med en magisk utsikt över Vinterviken. Man kan även konstatera att folk börjar gå ut på isarna, även om jag tycker att detta tjocka snölager känns förrädiskt - eftersom man inte kan se vad som döljer sig därunder! :) Det är härligt med denna snörika vinter, vilket jag föredrar framför en mörk, lerig och regnig vinter. Med ett par Icebug (skor med isdubbar) på fötterna besväras man inte heller av halkan, utan kan ta sig fram som en traktor även på den mest förrädiska glansisen. Två gånger, sedan snön lade sig, har jag satt på mig vanliga vinterkängor - och båda gångerna var jag nära att stupa redan efter 2 meter.. I tider när sjukhusen är fulla med arm- och benbrott vill jag varmt rekommendera denna svenska uppfinning: Icebugs! :) Snön kom redan i november och den har legat kvar sedan dess - inte en enda dag med plus-grader. Den kalla snön klumpar sig inte lika lätt i Ruffas päls, så man slipper att ställa henne i duschen efter varenda promenad. Däremot har hon fått "köldkramp", eller något liknande, ett par gånger när det varit ner emot -20 grader, då hon lyfter tassarna. Med snön tycks dofterna förstärkas även om jag finner det konstigt att en frusen tillvaro ska dofta mer. Men Ruffa går med nosen i snön och tycks vara i himmelriket! Eftersom Ruffa och Albin träffades när Ruffa var en pluttevalp, och Albin inte så mycket äldre, har de i stort sett känt varandra hela sina liv. När Ruffa var mindre lät Albin henne vinna alla lekar, och han lät henne äta av sin mat, sno hans ben etc. Ruffa använde Albin som sin studsmatta och hoppade på honom, medan han bara tog det lugnt och låg stilla. Nu har Ruffa växt till sig och det blir en mer jämbördig lek - båda kan ge allt och samtidigt ha kul! :) Att promenera med hunden för en ofta till miljöer man inte hade hittat till annars. I förra veckan blev det en promenad ut på isen vid Vinterviken. Precis utanför ligger en liten ö som heter Lindholmen. Där finns ett gömt litet paradis med välbevarade kulturbyggnader från 1800-talet. Tiden har stått stilla och allt ser ut som det alltid gjort, och representerar den tidiga sommarbebyggelsen i Stockholm. Där finns 4 villor; Strandvillan, Östra villan, Kastellet och Urmakarvillan. Varje sommarvilla med klass under 1800-talets slut hade sitt eget privata lilla badhus, och på ön finns ett badhus med så kallad badsump i vilken man kunde bada ostört. Husen saknar vatten och avlopp, och drivs av en förening hos vilken man kan boka husen för olika aktiviteter. Enda sättet att ta sig dit är med båt. Ön har egen ångbåtsbrygga och kan nås med Drottningsholmsbåten från Stadshuskajen. Om man kommer vattenvägen från Stockholm så möts man av "Utsiktspaviljongen" Varm korv som förvarats i termos blev en mysig fikastund på isen i solen. Av utflykten var nog detta höjdpunkten för iaf Ruffa! :) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
April 2024
|