Vi måste hålla ett öga på dem hela tiden, för de har en tendens att smaka på olika saker. Framför allt Anjou (Otis) har visat sig vara nyfiken att provsmaka det mesta. Löv, pinnar, stenar, fimpar.. ja, det mesta är intressant just nu! =)
Vi bor så till att vår bakgård gränsar till en stor grön "lunga", men den omringas av trafikerade vägar. Vi har successivt närmat oss en mindre trafikerad gata, som vi slutligen passerade. Det var tvärstopp första gången, då vissa valpar ville undersöka gatan närmare innan de ville gå över.
Vi måste hålla ett öga på dem hela tiden, för de har en tendens att smaka på olika saker. Framför allt Anjou (Otis) har visat sig vara nyfiken att provsmaka det mesta. Löv, pinnar, stenar, fimpar.. ja, det mesta är intressant just nu! =)
0 Comments
Den stora tiken (Tik 2) har fått det ståtliga namnet Aska. Aska är en rejäl, rustik och tålig tik. Hon är busig och vill vara med på allt som händer. När jag provade om jag kunde få henne att sitta, med en klick leverpastej på fingret, satte hon sig direkt. Hon är mycket social och följsam. Aska är den första som lyckats rymma ur valphagen, vilket hon gjorde idag. Hon är en smart hund. Aska är matglad, och har under veckan gått upp 1,2 kg. Hon väger numera 4,8 kg. Hennes päls är svart och lockig. Aska kommer troligen att få ha kvar sitt namn i sin nya familj som bor utanför Boden. Där kommer hon att bo på landet i en familj med två små barn. Husse vill ha en följeslagare på älgjakten, och använda Aska på eftersök. Förhoppningen är att hon även ska följa med på fågeljakt, vilket är extra roligt då man ursprungligen använt barbeten till att skrämma upp fåglar samt apportera dem. Matte i sin tur vill att Aska ska hänga med lydnadsgänget. Hon kommer att få ett spännande och innehållsrikt liv. Den lilla tiken (Tik 1) har fått det franska namnet Anouk, som ungefär betyder "lilla Anna". Hon är en mycket feminin tik, som är lite av valpkullens clown. Hon skuttar och hoppar som ingen annan, och det ser väldigt glatt och valpigt ut än så länge. Hon är både här och där, och väldigt flamsig. Hon har gott om självförtroende och envishet, och hamnar oftast överst i högen - även om hon från början låg underst. Hon är väldigt social, och gillar att busa i knät. Hon kan äta lika glupskt som de övriga, men mitt i en tugga kan hon lämna för att börja leka med något. En stund senare fortsätter hon att äta, men skulle vi inte ha delat upp maten i valpportioner så hade hon med största sannolikhet ofta varit hungrig. Under veckan har hon gått upp 1,1 kg och väger numera 4,1 kg. Hennes päls är svart, och hon ser idag storlockig ut vilket kan ändra sig. Anouk kommer troligen att bli kvar i Stockholm hos oss. Hanen som vi tidigare kallat Hane 2 har fått det franska namnet Anjou, som passar en ras med franskt ursprung. Anjou är en ovanligt söt och social valp, som så fort benen bar honom klättrade upp i första, bästa knä. Han är med på valpbuset, men kan ibland gå och lägga sig för att sova en stund mitt i "krigszonen". Ibland har vi kallat honom "filosofen" för att han ibland tycks sitta och filosofera, vilket han kan göra mitt i måltiden. Han äter inte lika glupskt som de andra, utan tycks vilja tugga ur munnen ibland. Han har gått upp 1,1 kg under sjätte veckan, och väger nu 4,1 kg. Hans päls är svart och mer åt det storlockiga hållet, med ett tydligt grått skägg. Anjou kommer att flytta till Söderköping när han flyttar ifrån oss. Hans tilltalsnamn kommer att vara Otis, och han kommer att leva på landet i en varm familj med två små barn och en katt. Det kanske blir en del rally- och agilityträning för hans del, men mattes högsta dröm är att de två ska bilda ett vårdteam tillsammans, för att arbeta med autistiska ungdomar. Hanen som vi tidigare kallat Hane 1 har döpts till Ajte, vilket är hans namn i stamtavlan. Ajte är ett samiskt namn, som betyder "förrådsbod på 4 ben", vilket vi tyckte var såväl ett vackert som passande namn. Ajte är en framåt, nyfiken och mycket läraktig valp, som redan tredje dagen förstod att visselpipan betydde mat. Liksom övriga valpar är han väldigt social. Han är mycket matglad, och därför är han lätt att motivera. Under femte veckan har han gått upp hela 1,5 kg. Han väger numera lika mycket som stora tiken, 4,8 kg. Hans päls är svart och lockig, med antydan till grått skägg. Ajte kommer att flytta till Luleå när det är dags att lämna oss. Hans tilltalsnamn kommer att vara Zac, och han kommer att få ett innehållsrikt och roligt liv tillsammans med sin nya familj. Han kommer att få hänga på hundklubben, agera draghund på vintern och kanske prova på eftersök under älgjakten. Veckan som varit har präglats av bus. Valparnas lek har blivit tuffare; de biter, drar, ruskar, morrar och piper. De busar mer med varandra, och ibland kan det nästan låta lite "farligt" med deras morrande och pipande. =) Vi har fortsatt med bilträningen, vilken går mycket bra. Vi har även gjort en utflykt till en granne dit valparna fick följa med. Det var mycket spännande att vistas i en ny miljö! =) Vi hade samlat mycket tidningspapper, vilket var tur. Vi har ett stort lager. Men det behövs för det går åt stora mängder, då tidningarna ständigt byts ut i valphagen. Ruffa har vid flera tillfällen velat leka med Tik 2, den större tiken, men vi har inte sett henne bjuda upp någon annan valp till lek. När vi i veckan var utomhus ville Ruffa leka med Tik 1, men det ville inte den lilla tiken. Hon tyckte det var lite läskigt att mamma betedde sig konstigt, och tog till flykten. Ruffa följde efter, men den lilla tiken visade sig ointresserad tills Ruffa gav upp tanken på lek. Jag kan förstå om valparna till en början inte riktigt förstår vad Ruffa vill när hon bugar med frambenen i en lekinvit, och ibland har skällt på det typiska sätt hundar gör när de vill leka. Det låter väldigt "krävande". Om Ruffa dessutom buffar på valpens huvud, lägger ner den och börjar "munfightas" kan jag förstå om de den första gången lägger benen på ryggen! =) Det är en fantastisk resa vi får göra tillsammans med Ruffa, och så mycket vi får lära oss. Det är så intressant att följa utvecklingen och samspelet. Att fota hundarna en gång i veckan har inte varit helt enkelt. Ofta har de mycket bus i sig, och vill inte stå stilla. Ibland är de trötta, och helt lealösa! =) För några dagar sedan hade vi besök av en perro-uppfödare, som tyckte att alla valparna var söta! =) Hon berättade att en del uppfödare tidigt tränar sina valpar på att "stå", vilket underlättar fotograferingar. Det har vi inte gjort, och därför vill de hellre busa med händer, springa emot fotografen eller bita i inredningen! Eller helt enkelt lägga sig ner för att sova! =) Vi har haft fortsatt tur med vädret, så valparna har dagligen varit ute en kort stund. De är numera rätt hemtama på bak-gården, och har nästan hunnit med att undersöka alla vrår och gömslen. Det är härligt att se valparna springa fritt på stora ytor, och de älskar äventyren. De busar med varandra eller ger sig iväg på korta utflykter på egen hand. Numera börjar de springa fort, så man får vara med på noterna! =) Nu har valparna fått små framtänder, och därmed är de inte "ofarliga" längre! =) De vill gärna bita i tår och fingrar, eller kasta sig mot ansiktet där de siktar på näsa eller mun. Öronsnibbar är också goda att nagga på! Likaså är tröjor, byxor och skor himla roligt att bita eller dra i. Man kan inte värja sig lika lätt längre... =) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
April 2024
|