Vi hade sett fram emot att äta lunch hos Sjöfolket i Simrishamn, men tyvärr hade lunchen tagit slut när vi kom. Så vi fick nöja oss med en bit smörgåstårta! :)
0 Comments
Det fanns ett litet idylliskt fiskeläge som hette Knäbäck, som på 50-talet helt sonika jämnades med marken för att utvidga Ravlunda skjutfält. En driftig byggmästare fick lov att flytta 17 av husen 2 mil söderut, där de står idag längs en smal bygata. Nere vid havet ligger några fiskebodar byggda på samma sätt som i den gamla byn, varav en bod sedan gammalt är inrett som ett kapell (St Nicolai Kapell).
Även om vi är i slutet av september så är det riktigt varmt, och folk hade sökt sig till den vackra stranden. :) På morgonen åkte vi till Drakamöllans naturreservat, där vi gick en vandringsled genom kuperat backlandskap, med unik sandstäpp och vidsträckta hedar. Tyvärr hade ljungen hunnit blomma över. Det hade varit häftligt att se hedarna lysa violett. Att man förlägger filminspelningar hit, som t ex Bröderna Lejonhjärta, är inte konstigt – det är otroligt vackert!
Vandringsleden gick genom många hagar, och det är lika många stättor man ska ta sig över. Billie var något tveksam när hon skulle klättra över den första, men kom snabbt och enkelt över. De följande stättorna klättrade hon obekymrat över. :)
Billie uppskattar verkligen promenader i olika naturmiljöer; och blir ivrig att söka upp dofter och spår! Vi kom på att vi hade en långlina i bilen, och det skulle visa sig vara en bra lösning när inte Billie kan gå lös. Hon får lite frihet, om än begränsad! 😊
Vi hann även med någon kilometers strandpromenad idag! En lokal kompakt morgondimma höll i sig fram till eftermiddagen, vilket gjorde landskapet magiskt. Billie hade nog gärna velat jaga fåglarna som även de hängde på stranden, men satt ju fast i linan... :)
Vår vandringsled i Drakamöllans naturreservat avslutades med en sista stätta in till en hage där många nyfikna hästar hade samlats för att hälsa!! Det fanns ingen annan väg, så det var bara att ta ett djupt andetag... Billie klättrade över "stegen" utan att bry sig, trots de närgångna hästarna som stod nära på andra sidan. En häst ledsagade oss sedan tvärs genom hela hagen fram till utgången! 😊
Den Engelska Trädgården på Svabesholm hade tyvärr stängt, men rabatterna vid entrén var bara de värda ett besök! 😉 Sådan prakt fast vi snart går in i oktober månad...
Det är inte långt mellan alla vackra platser på Österlen – som här där vi stannat till lite kort vid en liten äppelodling med utsikt över havet. Det är häftigt med alla äppelträd som är fulla av äppen, och nära skördetid.
Förra året rymde Billie en gång när vi var här, trots att staketet anses "rymningssäkert", genom att hoppa över det. Det har hållit större och rymningssäker hund på plats, men inte Billie. Hon sprang tygligen ner till havet där hon hälsade på en man och poserade fint när han fotade. Men sen lämnade hon honom lika plötsligt som hon dök upp, och stod istället utanför vårt staket och väntade på att bli insläppt... Så nu vågar vi tyvärr inte ha henne obevakad ute, hon är alltför smidig...
Idag började vi dagen med en mysig promenad i Kiviks Arboretet, som anlades redan 1922. Det är ett stort område där man sedan 2007 planterar många exotiska träd och buskar, bl a 1000 rhododendronplantor, för att få veta vilka som klarar av det lokala klimatet. Här finns en fantastisk samling av exotiska träd, och det mesta är försett med en skylt som avslöjar namn och planteringsår. En utflykt i Billies smak! 😊
Återbesök på Buhres för lunch. Buffé med godaste sillen till förrätt innan "veckans fisk" kom in på tallrikarna. Och deras egna Sillapilsner. Så gott och prisvärt!! Ett favoritställe!!
Alunbrukets Kaffestuga är Skånes äldsta kaffestuga, och ligger i en korsvirkeslänga som byggdes som arbetarbostad i början av 1700-talet. Här började Hilda Nilsson servera kaffe med hembakat i sitt hem 1930, och när Alunbruket blev ett populärt utflyktsmål startade hon en kaffestuga. Det drivs fortfarande av samma familj, nu i fjärde generationen.
Det är en mycket pittoresk miljö, och det blev än charmigare när det dök upp 4 hästar med ryttare – och ett extra bord dukades upp för dem. :) Billie brydde sig dock mer om vinthunden vid ett annat bord, och tyckte inte hästarna var något speciellt. Men så är hon ju född på en hästgård i Holland. 😊 Att fara runt på Österlen är aldrig tråkigt då landskapet är så varierande och hänförande vackert. Man passerar öppna och böljande landskap, äppelodlingar eller bokskogar. Vi njuter varje dag!
I anslutning till Christinehofs slott ligger Borstakärrs våtmarker, där vi kunde vandra över vattnet... Det blev en längre promenad som vi alla kunde njuta av! 🙂
Under 1800-talet var det vanligt att våtmarker och diken torrlades för att skapa större jordbruksareal. Men år 2002 började man arbetet med att återställa våtmarkerna som omger Christinehofs slott, vilket medfört att djur och växter som är beroende av vatten och fuktiga livsmiljöer återvänder. Öppna vattenspeglar, stundtals översvämmade naturbetesmarker, vattendrag och sumpiga skogar har på kort tid skapat livsrum för allehanda djur och växter. Christinehof slott är ett vackert gyllengult slott som byggdes på 1730-talet. Det blev ingen rundvandring i slottet, då det var för varmt för att ha Billie i bilen. Men man fick kika runt i entreplanets olika rum, där t ex köket visades. Och Billie blev serverad vatten ur en "kunglig" vattenskål. 😉
Och ja, där hängde ett porträtt av Bod Dylan i en av salarna. Han spelade här 1989, och det lär ha varit hela 11.000 människor i publiken. 🙂 Idag hade vi turen att få en privat visning av Bondrumsgården, en av de äldsta och mest bevarade skånska hembygdsgårdarna.
Det är en kringbyggd gård, med en sluten stensatt innergård, som speglar 1700-talet. Vi fick gå in överallt och fick se stall, svinhus, hölador, olika förråd o snickarboa, redskapshus, dräng- o pigkammare (drängen bodde litet o mycket torftigt invid höladan och pigan sov intill vävstolen), kök, grovkök, kvarnhus, stugan, textilrum, arrangemang kring innergårdens brunn, bikupa mm. Vi fick till och med se "tandläkarutrustningen". I slutet av av 1700-talet hade man fyra hästar och två föl, en oxe, två kor, två stutar och en kviga, åtta får och två grisar. På 1800-talet kom drängen Måns Olsson till gården, som kom att gifta sig med den äldsta dottern i huset, Bengta, som också var hans kusin. De drev gården vidare; med änkemodern kvar i huset och Bengtas yngre syster Anna som piga. De sista åren av sitt liv bodde Måns och Beata i undantagshuet när den yngre sonen Ola Månsson blev gårdens sista arrendator, efter att äldsta sonen Per emigrerat till Amerika 1888. På 1970-talet var underhållet mycket eftersatt, och Skansen visade intresse för att flytta gården till sig. Men en lokal eldsjäl önskade att en hembygdsförening skulle sköta om och bevara gården – så Bondrumsgården fick bli kvar i sin rätta miljö, och har sedan dess varsamt restaurerats. Den lokala bonden, som guidade oss, var pratglad - så vi fick historien återberätta in i minsta detalj under ca 2 timmar. Intressant o spännande!! 🤩 Husse var morgonpigg i morse och begav sig ut på en tidig joggingrunda med Billie. De sprang längs stranden i den tidiga morgondimman. Husse fick dock erfara att det var lättast att springa på den kompakta sanden nära vattnet, men där riskerade man att bli blöt. Så det slutade med att han sprang barfota med skorna i händerna! :)
Vi lägger pinsamt mycket efter med Billies fysträning, så det var skönt att det blev ett joggingpass – även om det nog blev mer träning för husse än för Billie! 😉 På en liten väg mellan Hörröd och Andarum ligger ett litet småbrukarställe kallat Agusastugan, där besökaren kan tro sig vara förflyttad ett sekel tillbaka i tiden. Här står möbler och husgeråd kvar som det gjorde när det användes av den sista ägaren Anna Mårtensson, som bodde här till 1944. Hon bodde här, och levde sitt liv, på samma sätt som sina föräldrar – utan att modernisera något. Gården är typisk för de småjordbruk som folk ofta fick livnära sig på under 1800-talets mitt. Byggnaderna utgörs av en boningslänga sammanbyggd med stall och loge samt en jordkällare.
Invid Orelunds fruktodlingar ligger Gröna Butiken där det finns ett stort utbud av lokala grönsaker, frukt och bär. Här kunde vi förse oss med tomater, potatis och jordgubbar. Och vi kunde njuta av gårdens dignande fruktträd; det är snart skördetid. 🙂
Idag fick vi återse de vackra backarna i Brösarp då vi begav oss ut på vägarna för några utflykter. Första stoppet gjordes vid Kaffestugan Annorlunda intill Stenshuvuds Nationalpark. För matte blev det en räksmörgås till lunch, medan husse valde och vrakade bland deras specialitet; bakverk! 😅
|
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
April 2024
|