Vi bor i en stuga som i grunden består av flera härbren som byggts ihop. Eftersom gamla detaljer som timmerväggar och dörrposter har behållits till stor del, så finns det trappsteg, höga trösklar eller ovanligt låga dörrposter mellan rummen. Det är så klart jättecharmigt, men huvudet har fått sina bulor när man inte böjt huvudet tillräckligt lågt! 🙂
0 Comments
I Mora åt vi en lunchbuffé som räckte och blev över. Fisk, kyckling, fläskfilé och pannkaka med alla tänkbara tillbehör. Det som blev över på tallrikarna, vilket var en hel del, togs med som "doggybag" till hundarna! Det blev mycket populärt! 😊
Vi hade hört talas om Gopshus, och ville se det med egna ögon. Efter en promenad genom skogen kom Billie fram först, men vi andra var inte långt efter! ;) Hundarna kunde springa lösa då vi var ensamma – och det kändes betryggande att hela området är instängslat, vilket minskade oron för viltjakt! Här gavs även möjlighet till bad, och den chansen tog Billie.
Husse har inte alls varit nöjd med sig själv under dagens tävlingar, då han känt sig "off" och orkeslös – och det märktes på planen. Det blev diskar i första och andra loppet. I tredje var det en vägran på ett hopphinder som inte Billie förstod, som krävde omtag. Det var inget bra lopp, men hade de inte fått den vägran så hade de faktiskt kommit 2:a. Husse sa att han helst ville glömma dagen fort, så då gör vi det! :)
Idag var det dags för första agilitytävlingen på vår roadtrip. Mora arrangerade 4 lopp, varav 2 agilitylopp och 2 hopplopp. Vi hade anmält Billie till alla 4, eftersom vi rest långt och ändå var på plats. Men Billie vet ju inte vad kontaktfält är, så det var på chans och vi hade inga förväntningar. :)
I första agilityloppet fick hon 5 fel på balansens kontaktfel, men i övrigt fick hon inga fel. Det var inget annat ekipage som nollade banan, och Billie kom på plats 4 av 23. I första hopploppet fick Billie felfritt, med ett mycket självständig och fint slalom, och kom 3:a och fick vara med på prisutdelningen. Hon fick även en uppflyttningspinne noterad i tävlingsboken. Det blev hennes 3:dje pinne i hopp, och därmed är hon berättigad att börja tävla i klass 2 om vi så önskar. Men det kommer nog dröja ett tag, eftersom vi avvaktar resultat i agilityklassen (vilket kräver att hon tar kontaktfälten). I andra hopploppet rev hon ett hinder och fick 5 fel, med placering 7 av 26. Ett felfritt lopp hade dock inte räckt till pinne, då det var 5 ekipage som var snabbare och endast 4 pinnar fanns att tillgå. I andra agilityloppet blev det en hel del strul, vilket resulterade i en disk. Två missade hopphinder och hon gick ur slalom vid ett bakombyte. Det finns en hel del att träna på... :) Husse noterar att han måste: • tydligt och i tid berätta om riktningsförändringar med kropp och röst • ta ögonkontakt, t ex för att ge nya direktiv om färdväg • tänka på hur han använder sina armar som vägvisare • ge tidigare instruktioner för att tjäna tid Det fanns fotografer på plats under tävlingen i Mora, och Billie fastnade på bild! Att Billie hoppar över balanshindrets kontaktfält råder ingen som helst tvekan om! 😉
Foton tagna av Frida K-Jansson och Ida Granath Efter en tävlingsdag i Mora var det extra skönt att komma "hem" till husen på höjden. Efter bastu och middag blev det snart sängdags, då klockan ringer tidigt i morgon!
Som placerad på 3:dje plats fick Billie vara med på prisutdelningen. Att det regnade gjorde inte så mycket! :D Extra roligt med uppflyttningspinnen som blev noterad i tävlingsboken! Tänk att Billie numer kan starta i klass 2 om vi vill! Det känns spännande och kul! :)
Det blev många foton tagna på Billie under hennes tävlingslopp! :) Här är de bilder som Pärltassar har publicerat! :)
I Mora, som är Anders Zorns hemtrakter, finns Zorngården och Zornmuseet. På museet uppmärksammar man att det var 100 år sedan Carl Larsson dog genom att arrangera en utställning där Anders Zorn och Carl Larsson möts. På utställningen kan man se fantastiska målningar men även följa de båda konstnärernas vänskap genom brev, konstverk och vängåvor. De träffades när de båda gick på Konstakademien i Stockholm, och de kom under årens lopp att utveckla en djup vänskap; en orolig själ, Larsson, och en världsvan Zorn som aldrig tvivlade på sin egen förmåga som artist.
Än mer fascinerande var det att besöka Zongården, som är makarna Zorns välbevarade hem. Än idag sätts levande blommor i vaserna, och hundskålarna fylls med vatten. Huset härstammar från 1880-talet då Zorn köpte mark i Mora dit han flyttade sitt barndomshem; en liten timmerstuga. Stugan kom att byggas till och om och huset stod klart 1910. I de mycket okonventionellt, men hemtrevligt, inredda rummen blandas konst och konsthantverk från olika håll med kurbits och dalatradition – vävda tapeter, antika marmorskulpturer, målningar av äldre mästare och möbler som Zorn själv designat. Huset är mycket modernt med tanke på tiden; med varmvattenberedare, dammsugare, rostfri diskbänk, kylskåp, telefoner mm. Guiden, som gav en levande bild av hemmet, berättade att tjänstefolket gavs lön beroende på hur många barn de hade att försörja. Ett krav, för att få tjänst hos Zorn, var dock ett bad dagligen. Hygienen var viktig! :) Anders Zorn kände starkt för hembygdens allmogekultur och timmerbyggnadskonst, och förvärvade såväl föremål som timmerhus. Han önskade skapa ett museum, och de första husen på gammelgården kom på plats från 1914. Zorn lät även foga samman byggnader till en hel bondgård av vanlig moratyp. Här finns gamla stugor, härbren och andra traditionella byggnader i syfte att bevara något av den gamla kulturen, dess timmerbyggnadskonst och miljöer. Idag finns det ett 40-tal byggnader, många av medeltida ursprung, som tillsammans bildar en förnäm samling av äldre timmerhus, grupperade i en hemby, en hemfäbod, ett kvarntun och en långfäbod samt några båthus. Här finns även det äldsta timmerhuset i vårt land, daterat till 1237. Det var rätt mäktigt, och smått svindlande, att vandra runt där... 🙂
Det är spännande för hundarna, för det är mycket spännande dofter! :) Vi bor på höjden precis intill skogskanten – vilket märks på Billie, vars näsborrar rör sig när hon får upp vittringar. Skulle hon vara lös och fri, utan någon pågående aktivitet, så skulle hon nog ge sig iväg på egna äventyr..!
Ruffa håller sig ju alltid nära, vilket gör att hon kan ges stor frihet. Hon tar med sig bollen, och lägger sig i högt gräs där det troligen är lite svalare! :)
Det var riktigt roligt att springa på stora ytor med oslagen äng. Billie njuter av att få spring fort, fort i vida svängar! :) Ibland syns bara svanstippen i det höga gräset..
Utanför Zorns textilkammare träffade vi på ett sällskap som blev väldigt nyfikna på hundarna. De var från Frankrike, så desto roligare att berätta om den franska vattenhunden för dem! :) De pratade dock bara franska, men husses franska var inte så ringrostig som han trodde... 😊
Efter en lång dag med många intryck styrde vi bilen mot Fryksås. Men 100 meter kvar, innan vi når fram till stugan, märker husse att vi troligen fått punktering. På gårdsplanen kan vi konstatera att så är fallet. Troligen är det vägarbeten upp mot fäbodvallen (pga tjälskott) som orsakat punkan, då man täcker gatan med vassa små stenar innan asfaltering. Men vad gör man med en modern bil utan reservdäck? Vilken hjälp kan vi få kl 18 en fredagskväll, med en inplanerad resa tidigt dagen därefter? Efter att ha ringt försäkringsbolaget, Folksam, så skickas en bärgare till oss. Vi hinner kasta i oss lite mat under tiden vi väntar. Sen följer vi alla med bärgaren till Orsa, hundarna i sin hundbur, där vår underbara bärgare kontaktat en däckspecialist; som lovat att invänta oss innan de stänger. Vi trodde två nya däck skulle vara tvunget, men de lagar däcket inifrån - och lovar att det håller för vår fortsatta färd!!
Paret Emma och Anders Zorn hade i sitt testamente bestämt att deras hem skulle vara öppet för allmänheten och fortsätta vara ett levande hem; som om de fortfarande bodde där. Ett villkor är att det alltid ska finnas färska blommor i vaserna, och middagsbordet ska vara dukat med sommar- eller vinterservisen beroende på årstid. Och hundarnas vattenskål i matsalen ska fyllas med nytt vatten varje dag.
Hundar var ett kärt inslag på Zorngården och under sin livstid kom makarna Zorn att ha 22 hundar. Det fanns tydliga instruktioner till personalen rörande hundarnas utfodring: "Hunden får äta lite av varje så när som på starkt kryddade och saltade saker samt sötsaker. Vidare bör ej ben och brosk ingå i större kvantiteter i födan. Rått kött, rå lever och njure bör ingå i utfodringen 4 ggr i veckan. Någon tillblandning av råa grönsaker skadar ej heller." En kopia av matsalens matskål finns att köpa i museet, men är inte helt billig! ;) Skönt att komma "hem" när miljön är så härligt underbar. Efter middagen sänker sig mörkret utanför och man kan se hur lysen tänds i Mora på andra sidan sjön.
Regnet öste bara ner, och såväl skor som strumpor var dyblöta. Några gummistövlar finns inte med i packningen, och det behövs nog i de miljöerna vi kommer att vistas i framöver. Så det blev ett nödvändigt besök i Mora där gummistövlar och strumpor inhandlades! Dessutom passade vi på att turista lite, och då kan man inte undgå att se många dalahästar. :) På vägen hem hittade vi en "självplocks-butik" med tunnbröd och kavelgris. Mums! 😊
I det underbara sovrummet, så fint inrett med bl a öppen spis, har man en fantastiskt utsikt. Det insåg Billie snabbt.. :)
|
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
April 2024
|