Idag finns här ca 70 permanenta konstverk och därutöver visas omfattande tillfälliga utställningar såväl utomhus som inomhus. Förutom konst kan man i den stora parken råka stöta på den gamla eken från snapphanekrigen på 1600-talet. Wanås var centrum för den danska gerillan under snapphanekrigen, och det var visst i den gamla eken som fienden hängdes.
Vi hann inte med att se allt trots att vi var där flera timmar. Och det var många konstverk som gjorde intryck, men här nedanför ("Read more") nämns bara några av de som kom med på foto.
Chiharu Shiotas "Everywhere" är en skulptur av vävd tråd, där den röda husformen hamnar i centrum. Det är symbolen för hem och familj, som anses vara den minsta enheten i Japan, och som utgör en individs förankring i samhället. Vem är man när man står utanför denna gemenskap? I Japan talar man också om "ödets röda tråd", och tråden är även en stark symbol mellan anknytning och övergången till något nytt – i den ena änden sägs det gamla finnas och i den andra änden det nya. Hur påverkas människor av rotlöshet efter påtvingad eller självvald exit?
Charlotte Gyllenhammars "Svindel" är ett skyddsrum där hennes vindsateljé återskapats upp och ned. Ateljéns komplexitet, avskildhet och instängdhet lyfts fram.
Yoko Onos "Wish Trees for Wanås" består av 14 äppelträd i vilka besökarna kan hänga lappar med önskningar efter Onos instruktion ”Skriv din önskan och häng den i ett träd.”
Utgångspunkten för Wish Trees är de träd som Ono som barn såg vid templen i Japan. Människor knöt fast böner nedskrivna på papper och fäste i träden. Alla nedskrivna önskningar skördas, sparas och skickas till Imagine Peace Tower, som ligger på ön Viðey på Island, där de förvaras tillsammans med önskningar från liknande utställningar världen över. En ljuspelare vid monumentet på Island lyser varje år från John Lennons födelsedag den 9 oktober, till hans dödsdag den 8 december (1980).
Melissa Martins "Dining Room" är en kopia av en matsal på Wanås slott som blivit ett rum utan väggar och tak ute i skogen – men med fönster, dörrar, bord, stolar och öppen spis. Golvet är skogens och från det växer träd rakt genom möblemanget.
Gloria Friedmanns minimalistiska " Stigma" är en stor röd vägg, en sex meter hög och sexton meter lång stenmur som målats klarröd, som skapar stark kontrast till en lummig omgivning.
Anne Thulins "Double Dribble" är 3 enorma röda bollar som landat högt upp i trädkronorna, och okontrollerat tycks trotsa tyngdlagen i form av en lek. Detta var helt klart Ruffas favoritkonst! ;)
Antony Gormelys "Together and Apart" är en gjutjärnsstaty av en kropp som står ensam mellan träden. Det är en avgjutning av konstnärens egna kropp i full skala. Statyn är inspirerad av ett intresse för andliga traditioner, människans inre rum och av kroppen som förmedlare av språk, känslor och tankar.
Jenny Holzers "Wanås Wall" består av 260 undangömda inskriptioner med korta meddelanden i en 1800 meter lång gammal mossbeklädd stenmur i parken.
Ann-Sofi Sidéns "Fideicommissum" är till synes en klassisk bronsskulptur av en kvinnofigur, men som hukande kissar bakom en buske. Det är ett konstverk som pinkar in revir och påtalar patriarkala strukturer – fideikommiss var t ex en juridisk lösning att överlämna större egendomar odelade till äldste sonen, som i Sverige började avvecklas genom ny lagstiftning först 1964.