Zeke försökte i sin tur få igång Ruffa med tyd-liga lekinvinter, men hon svarade med att skälla på honom när han kom för nära - vilket gav ut-delning eftersom han drog sig tillbaka något då. Det beteendet fortsatte en lång stund. Dock var inte Ruffa helt konsekvent - ibland glömde hon bort sig och inviterade själv till lek, eller svarade på hans inviter och började springa tillsammans med honom. Men efter en kort stund glömde hon leken och osäkerheten tog över.
Förklaringen är tydlig eftersom Zeke påminner om hunden (amstaff/pitbull) som attackerade henne. De har ungefär samma storlek och kroppsbyggnad, men framför allt är de strimm-iga på samma sätt - även om Zeke är brun och inte gråsvart. Zekes matte, som går på hund-gymnasium, stannade kvar nästan en timme för att "träna" Ruffa - och vi tog en gemensam pro-menad med hundarna. Vi kunde konstatera att Ruffa var mer osäker än rädd. Det såg ibland ut att gå bättre, men när hon t ex hittade en pinne som Zeke blev intresserad av så släppte hon den bums och sprang därifrån - och så gör inte Ruffa normalt sett!
Vad jag inte visste var att många hundar tvingas att avlivas efter råa hundöverfall, liknande Ruffas, eftersom de tar för stor skada mentalt. Så man får vara än mer tacksam över att det har gått så bra som det har gjort, och inse att Ruffa har ett otroligt bra psyke även om vi precis fått se henne drabbas av tveksamhet och osäkerhet.
Några dagar senare mötte vi en annan boxer och Ruffa reagerade även denna gång - så Ruffa har förväxlat fakta och är orädd i möten med kamphundar, t ex pitbull, men reagerar negativt på boxer. Hon har tydligen inte lämnat händelsen helt bakom sig som det har verkat, även om hon kunde ha reagerat mycket värre och med fler hundar och fler raser.