Det känns magiskt enkelt och rustikt. Kanske beroende på att slottet redan på 1700-talet lämnandes åt sitt öde, och därefter har fått stå ganska orört. Slottet har inte överdekorerats med tiden, och det som blivit bevarat känns genuint. Inredningen är tidstypisk, men mycket är inlånat. Det rustika träbordet i Lilla Rikssalen är dock från Gustaf Vasas tid.
Vadstena Slott, som är ett av Nordens bäst bevarade renässansslott, byggdes från början som en försvarsanläggning av Gustav Vasa. År 1944 hade det beslutats om att förstärka rikets försvar mot framför allt Skåne och Danmark, och byggnadsarbetena påbörjades 1545. Redan år 1554, när försvarsverket var klart sedan 5 år, beslöts att bygga om anläggningen till residens för Gustav Vasas näst yngsta son Magnus, som kom att tillbringa mycket av sin livstid här.
När Johan III blir kung 1568 låter han bygga om slottet ytterligare och förvandlade den relativt enkla byggnaden till det vi idag kan se; ett ståtligt renässansslott av kontinentalt snitt.
Karl X Gustavs änka, Hedvig Eleonora, fick som 24-åring Vadstena Slott som änkepension när hon var 24 år. Hon förnyade och bättrade på sina slott, och prydde dem med skulpturer och målningar.
År 1716 upphörde slottet att vara bostad för kungligheter, och byggnaden kom därefter att användas som spannmålsmagasin – vilket inte var ett helt ovanligt öde för ett slott på den tiden. Senare kom här att inrymmas en kammarduksfabrik och ett damastväveri inom slottets murar. År 1899 flyttade Landsarkivet in på slottet, och ligger fortfarande kvar i slottets östra halva.