Denna vecka var det många som inte kunde komma och därför passade det bra att Åsa, som annars tillhör en annan sökgrupp, gästspelade i vår träningsgrupp. Hon hade precis varit iväg på en veckas sök-läger och brann av iver och entusiasm. Det smittade av sig och vi blev glada över hennes råd och tips.
Jag tror att vi har gått lite för fort fram sedan vi lämnade träningen på ängen, och många hundar springer inte lika säkert ut på figgar som de inte ser i skogen. Vi får börja träna med inte lika fullt synliga figuranter, t ex sittande figgar med dolt ansikte, inte så långt ut och successivt dölja dem mer och mer.
Efter att ha tänkt till och fått råd är planen för Ruffas nästa sök:
- att figgarna ska vara synliga men sitta blickstilla och ihopkrupna med dolt ansikte. Helst ska Ruffa inte ha hunnit se/träffa dem innan skicket. Figgen rör sig inte förrän Ruffa är ända framme.
- börja med två figgar ca 10 m från stigen (helt stilla och utan att hon ser dem gå dit). Beroende på hur snabbt hon kommer på att figgarna är roligast i världen gör vi 2-6 skick på detta nära håll med fokus på att hon ska springa ända fram till en helt passiv, sittande/ihopkrupen människa med dolt ansikte.
- om hon uppenbarligen förstår på två skick så flyttar vi ut figgarna till ca 30-40 m, synliga men fortfarande blickstilla och ihopkrupna. Om två skick på detta sätt funkar fint kan vi flytta ut dem på fulldjup för två sista skick. Om hon då blir tveksam igen stannar vi på 30-40 m. alt. backar till 10-20.
- viktigt att figgarna verkligen anstränger sig för att vara så roliga det bara är tekniskt möjligt. Till hjälp både köttbullar och pipbollar, och låta Ruffa visa vilken belöning hon vill ha.
- göra vindövningar om vi får tid över.
Vi känner oss taggade som aldrig förr, men tyvärr går vi mot en mörk årstid som försvårar sökträning. Vi var bara tre hundar denna gång, men trots det hade mörkret infunnit sig när vi körde den sista...