Vi måste dock förundras över hur bra hon har tagit denna jobbiga tid. Hon har inte motsatt sig något utan fogat sig i allt. Hon, som aldrig har gillat badkarstvättningarna, har själv gått in i badrummet när hon har sett att man plockat fram saker för sårtvätten i duschen - och stått och väntat på att man ska komma. Detta gjorde hon redan andra eller tredje dagen. Hon har inte alls protesterat mot kragen som hon tvingades att ha i flera veckor, och hon har underlättat all t-shirtspåtagning. Hon har inte heller klättrat på väggarna, med tanke på inaktivitet, utan anpassat sig och fogat sig till situationen. Den första tiden var hon så klart påverkad av mediciner, och hade säkert ont, men sista tiden har jag väntat mig att få se en mer rastlös Ruffa. Tänk att kullens "besvärligaste" och envisaste valp har blivit en så lyhörd och anpassningsbar unghund! :)
De första två veckorna ville hon ligga väldigt, väldigt nära - vare sig det var i soffan eller sängen. Men de senaste nätterna har hon inte ens hoppat upp i sängen - utan har valt en svalare plats att sova på.
Jag tror inte att det ingår i Ruffas världsbild att andra hundar kan vara farliga, och det verkar inte som om händelsen har fått henne att ändra uppfattning. Kanske är hon för ung för att förstå vad som hände..