Ruffa ska ju hämta en pinne med förarens doft, och helst nonchalera andra pinnar – definitivt inte ta de andra i munnen. Men Ruffa smakar gärna på flera pinnar innan hon bestämmer sig för rätt pinne. Det blir rätt pinne på slutet, men hon utför momentet felaktigt. Hon går för mycket på synen, och ser det som ett apporteringsmoment.. Igår fick jag nya tips för inlärningen, och det provade vi idag – med mycket lyckat utfall! =)
Man lägger ut en hög med neutrala vittringspinnar intill högre gräs. Pinnen med doft visar jag Ruffa och sen får hon se hur den göms i gräset. Hon kopplar genast på nosen, och ignorerar de andra pinnarna helt o hållet. Vittringspinnen med doft flyttades närmare och närmare den stora högen, men det var inga problem med Ruffa. Otroligt kul att börja träna in momentet på ett nytt sätt! :)