Igår när Ruffa var ute på sin sista kiss-runda i mörkret betedde hon sig skumt. Hon drog sig lite undan och ville varken busa eller ta emot godis. Hon drog så smått i kopplet för att komma hem snabbt. Väl hemma gick hon direkt till sin favorit-kudde och sen hördes ett högt kras när hon tuggade på något. Snabbt fick vi ut det hon tuggat på och kunde konstatera att hon otroligt nog hittat och lyckats smussla hem en del av ett kycklingskrov efter en uppäten grillad kyckling. Hon borde dock inte ha hunnit få i sig något ben, men man blev ju lite orolig. Efteråt tycktes hon bli lite småputt att "benet" tagits ifrån henne och varken godis eller lek lockade henne - vilket är väldigt otypiskt Ruffa.
När hon vaknade i morse gick det inte att känna igen henne. Hon sov väldigt länge vilket hon iofs kan göra ibland, men hon tycktes besvärad när hon skulle resa sig och gå. Hon ville inte gå i trappor, och ville inte heller gå i snabbare takt än myrsteg. Ofta kunde man se på ryggen att hon riste till, precis som om hon hade kramper. Ruffa löper för närvarande och idag är hon inne på sin 9nde dag vilket skulle kunna vara en förklaring. Eller kunde hon ha fått problem av kycklingbenen igår? Tempen togs och den visade 39 grader, men det sade inte så mycket.
Det blev ett akut besök till en veterinärklinik för att se om det fanns någon personal ledig som kunde ta en titt på Ruffa. Det blev ett ordentligt besök som varade i 45 minuter. Slemhinnor i ögon och mun
När hon vaknade i morse gick det inte att känna igen henne. Hon sov väldigt länge vilket hon iofs kan göra ibland, men hon tycktes besvärad när hon skulle resa sig och gå. Hon ville inte gå i trappor, och ville inte heller gå i snabbare takt än myrsteg. Ofta kunde man se på ryggen att hon riste till, precis som om hon hade kramper. Ruffa löper för närvarande och idag är hon inne på sin 9nde dag vilket skulle kunna vara en förklaring. Eller kunde hon ha fått problem av kycklingbenen igår? Tempen togs och den visade 39 grader, men det sade inte så mycket.
Det blev ett akut besök till en veterinärklinik för att se om det fanns någon personal ledig som kunde ta en titt på Ruffa. Det blev ett ordentligt besök som varade i 45 minuter. Slemhinnor i ögon och mun
såg bra ut, och hjärtat lät bra. Veterinären klämde även över magen men kunde inte känna något konstigt. Hon kände sig övertygad om att det var löpet som spökade, och lade ner mycket tid på att berätta om löptikar och vad som händer i kroppen.
Detta är Ruffas första löp sen hon närmat sig vuxen ålder, och då kan löpet ge nya symptom. Veterinären berättade också att alla löp är olika, även hos en och samma individ - så det går inte att jämföra med hur det har varit tidigare. Dag 7-15 är dock den period då hunden är redo och den period som är jobbigast för hunden. När hunden är ung och oerfaren så har den inte heller förstått vad det handlar om och det kan skapa osäkerhet och oro. Det blir då viktigt att allt är så normalt det kan vara runt hunden, och att man inte pjåskar och ömkar - utan att man visar med sitt beteende att det inte är något att oroa sig över.
Efter att ha umgåtts ytterligare några timmar med Ruffa kändes det svårt att nöja sig med att göra ingenting. Ruffa fortsatte att dra benen efter sig, visa ovilja inför att gå i trappor och att hoppa. Promenaderna har inte blivit längre än 100 meter. Beteendet kändes igen från i somras när hon hade ont i samband med operationerna. Hon äter inte av torrfodret men skinka, kyckling och korv går ner om man handmatar henne. Det blev ett samtal till Agrias telefonveterinär och han tolkade det som om Ruffa hade väldigt ont och behövde smärtlindring. Det blev ett nytt samtal till veterinären som tittat på Ruffa, och hon beslöt då att skriva ut smärtstillande till henne. Dock måste man iaktta hennes blödning och sluta med medicineringen om hennes blödning ökar.
Vi har tillbringat kvällen hemma hos Albins och även om Ruffa fortfarande är spak och sjuklig så kunde man iaf se henne vifta lite lojt på svansen ibland och hon såg ut att vila skönt emellanåt. Albin, som är kemiskt kastrerad, började leka med pipleksaker framför henne men han lyckades inte få igång henne. Sedan lät han henne vara och de låg bara jämte varandra.
Under sista kvällspromenaden fick hon bitvis upp lite tempo, och hon hade kraft nog att skälla ut ett par killar som plötsligt dök upp i mörkret. När hon sedan, på väg hem, passerade favoritgrannarnas ytterdörr vägrade hon att gå vidare. Hon skulle hälsa på! De var fortfarande uppe och hon fick tillfälle att hälsa. Hon såg glad ut, men orken tröt fort och hon lade sig ner.
Vi avvaktar morgondagen och ser hur hon mår då, och tycks hon ha lika ont får det bli smärtlindring. Veterinären föreslog 5 dagars medicinering, men om det behövdes kunde den förlängas till 7 dagar.
Detta är Ruffas första löp sen hon närmat sig vuxen ålder, och då kan löpet ge nya symptom. Veterinären berättade också att alla löp är olika, även hos en och samma individ - så det går inte att jämföra med hur det har varit tidigare. Dag 7-15 är dock den period då hunden är redo och den period som är jobbigast för hunden. När hunden är ung och oerfaren så har den inte heller förstått vad det handlar om och det kan skapa osäkerhet och oro. Det blir då viktigt att allt är så normalt det kan vara runt hunden, och att man inte pjåskar och ömkar - utan att man visar med sitt beteende att det inte är något att oroa sig över.
Efter att ha umgåtts ytterligare några timmar med Ruffa kändes det svårt att nöja sig med att göra ingenting. Ruffa fortsatte att dra benen efter sig, visa ovilja inför att gå i trappor och att hoppa. Promenaderna har inte blivit längre än 100 meter. Beteendet kändes igen från i somras när hon hade ont i samband med operationerna. Hon äter inte av torrfodret men skinka, kyckling och korv går ner om man handmatar henne. Det blev ett samtal till Agrias telefonveterinär och han tolkade det som om Ruffa hade väldigt ont och behövde smärtlindring. Det blev ett nytt samtal till veterinären som tittat på Ruffa, och hon beslöt då att skriva ut smärtstillande till henne. Dock måste man iaktta hennes blödning och sluta med medicineringen om hennes blödning ökar.
Vi har tillbringat kvällen hemma hos Albins och även om Ruffa fortfarande är spak och sjuklig så kunde man iaf se henne vifta lite lojt på svansen ibland och hon såg ut att vila skönt emellanåt. Albin, som är kemiskt kastrerad, började leka med pipleksaker framför henne men han lyckades inte få igång henne. Sedan lät han henne vara och de låg bara jämte varandra.
Under sista kvällspromenaden fick hon bitvis upp lite tempo, och hon hade kraft nog att skälla ut ett par killar som plötsligt dök upp i mörkret. När hon sedan, på väg hem, passerade favoritgrannarnas ytterdörr vägrade hon att gå vidare. Hon skulle hälsa på! De var fortfarande uppe och hon fick tillfälle att hälsa. Hon såg glad ut, men orken tröt fort och hon lade sig ner.
Vi avvaktar morgondagen och ser hur hon mår då, och tycks hon ha lika ont får det bli smärtlindring. Veterinären föreslog 5 dagars medicinering, men om det behövdes kunde den förlängas till 7 dagar.
RSS-flöde
