Träden är döda, och de som fortfarande står upp kommer falla till marken under de närmaste åren. En del träd har avbrända rötter och träden bryts successivt ner, och murknar, efter arbete av svampar, insekter och fåglar. Det är på många ställen ett stenigt landskap eftersom det saknas under vegetation. Skogen bestod till stora delar av barrskog men nu börjar den ersättas av lövträd som breder ut sig som gröna mattor i den svartbrända skogen. Rallaros såg man överallt.
Man har ställt i ordning vägar och stigar så att man ganska säkert kan åka eller promenera runt på vissa anvisade ställen, och man har byggt ett utsiktstorn på Grävlingsberget. Det kändes väldigt speciellt att besöka området. Det var tyst och ödsligt, och man känner sig rätt liten som människa, men samtidigt som det känns skrämmande och overkligt så infann sig en stark känsla av ödmjukhet inför livet och naturen.
Naturen återhämtar sig, sakta men säkert. Efter den totala tystnaden återkommer nu livet; svampar, insekter och fåglar. När buskar och träd växer upp ur den svarta askan kommer många växtätande djur, t ex kronhjortar och älgar, att återkomma till området. Livet återvänder!