För att kunna svara på en del frågor som vi hade bad djurskötaren att först få kolla upp Ruffas journal. Hon kom strax tillbaka och sa att Ruffas veterinär snart skulle vara ledig, och vi fick vänta i ett undersökningsrum. När veterinären kom så backade Ruffa, men med lite prat, kel och godis så gick Ruffas tveksamhet fort över! :) Veterinären passade på att titta på såren och sa att det läker jättefint. När vi berättade att Ruffa fått rådet att undvika vattenapportering av annan veterinär så funderade hon en kort stund varefter hon gav ett glädjande besked. Hon tyckte att det såg så fint ut att hon hävde Ruffas alla restriktioner, och sa att Ruffa kunde börja leva som vanligt!