Precis innan hade en kvinna kommit fram och försynt frågat om hon fick hälsa på hunden. "-Ja visst". Hon satte sig ner och Billie gick direkt fram för att nosa henne i ansiktet, varvid kvinnan brast i gråt. Billie stod lugnt kvar under 5-10 minuter och sniffade kvinnan i ansiktet medan kvinnan höll om Billie och storgrät i hennes päls. Det var rörande att se, och det behövdes inga ord... Mellan tårarna lyckades kvinnan till slut berätta att hennes hund, som påminde om Billie, gått bort.. Hon sa sedan hejdå med tacksamma, våta ögon men med ett leende på läpparna. Så fint att Billie kunde trösta! <3