Efter en joggingtur på 4 km, samt därefter puppy squats och höga bakbenslyft på spindeln, är det extra skönt att vila en stund. ❤️
0 Comments
Som en del av den upptrappande fysträningen ska Billie stå med tassarna stilla på en peanutboll medan hon sträcker sig efter lockande godis. Första gången stod hon i 5 minuter och vi har sedan ökat med 1 minut i veckan. Nu, efter några veckors träning, tränar hon i 8 minuter 3 gånger i veckam. När hon är uppe på 10 minuter går man ner till 2 ggr i veckan, och när man når 15 minuter tränar man vidare 1 ggr i veckan. Nu springer Billie 3 gånger upp och ner för en kortare backe, vilket upprepas 2 gånger till med 3 minuters vila emellan. Detta görs 2 gånger i veckan, den ena gången i full fart uppför medan den andra sker i skritt. Neråt får Billie själv välja farten. Dessutom joggas det 2 gånger i veckan, där Billie och husse nu kommit upp i 3,5 kilometer. 🙂 Att klövja är bra för rygg, core, knä- och höftmuskulatur. Man ska börja träningen med 20 minuters promenad på enklare underlag såsom grusvägar eller breda släta stigar. Successivt börjar man gå lite längre och i lite svårare terräng. När man ökar vikten, som ska vara jämt fördelat på sidorna, går man dock tillbaka till lättare underlag och 20 minuter den första gången. Efter upptrappningsträningen fortsätter man resten av säsongen med klövja 1-2 gånger i veckan, i 40 minuter, för underhållsträning. Vi har tagit fram följande schema för Billie: Vecka 1: Enkelt och slätt underlag utan vikter (20 min) Vecka 2: Lägg på 5 % av hundens vikt, slät terräng (20 min) Vecka 3: Lägg på 5 % av hundens vikt, lite utmanande terräng (20 min) Vecka 4: Lägg på 5 % av hundens vikt, lite utmanande terräng (30 min) Vecka 5: Lägg på 7,5 % av hundens vikt, slät terräng (20 min) Vecka 6: Lägg på 7,5 % av hundens vikt, lite utmanande terräng (30 min) Vecka 7: Lägg på 10 % av hundens vikt, slät terräng (20 min) Vecka 8: Lägg på 10 % av hundens vikt, lite utmanande terräng (30 min) Vecka 9: Lägg på 10 % av hundens vikt, lite utmanande terräng (40 min) Billie bär nu 750 gram fördelat på väskans två fack. Det tog inte alls lång tid att få Billie att utföra spindeln rätt, att gå 3 gånger åt varsitt håll. Ett varv i taget varefter man byter varv och upprepar :) Denna övning blir ju extra viktig för Billie då den stärker muskler på såväl insida som utsida av lår och dessutom påverkar rörlighet i höfter. Jag är så glad och imponerad att hon redan kan utföra den korrekt! :)
Nu har Billie joggat några gånger, och det är tydligt att hon gillar att dra - och därför skulle husse vilja hitta en bättre sele än den hon har nu. Vi har provat alla selar som finns till buds på affärer i Stockholm, men de har varit stora på Billie. Dragråttan var vårt sista hopp, men även den var för stor så att de bakre remmarna trycker på mjukdelarna vid höften.
Nu återstår två tillverkare av selar; Björkis och Sundpro i Åre, vilka kan tillverka måttbeställda selar. Fortsättning följer... Nu har vi kommit igång med alla olika fysövningar! Det krävs dock planering och målmedvetenhet för att lyckas få in veckans alla träningspass, så matte har gjort en veckoplanering där det framgår vilka övningar som skall göras vilka dagar. :)
Något som är mycket positivt är att Billie tycker det är jättekul med dessa aktiviteter, och det kommer nog utveckla vår kontakt med henne. Med Ruffa tränade vi mycket hemma i vardagen, men med Billie har det mest blivit organiserade hundsportsträningar - och den vardagliga biten är lite bortglömd. Men det tar vi igen nu! :) Ruffa blir dock avundsjuk, och kommer ibland med klickern i munnen då hon också vill träna (läs; äta godis!). Vi får sätta Ruffa på lite fysträning också, så fort hon blir helt återhämtad efter operationen! <3 En av övningarna Billie ska göra kallas "spindeln". Det behövs t ex en hink som det sicker ut pinnar ifrån i Billies hashöjd. Med framtassarna på hinken ska hon gå runt såväl medsols som motsols, och lyfta på benen för pinnarna. Har man tränat lydnad med kloss uppstår inga problem med att få med sig hunden i fotpositionen, men åt andra hållet fick vi inte Billie att gå. Och hon ville inte lyfta benen för några pinnar heller. Så vi bad Ina om råd när hon var på besök, och hon gav sig genast i kast med att klicka in Billie på hinken. Det tog inte lång stund innan hon fick Billie att gå medsols, och dessutom lyfta på benen för pinnarna! WOW! 😍 Men är man en välmeriterad freestyletränare så var väl detta en baggis att träna in.. 😉 Puppysquats är en coreövning som går ut på att hunden ska skifta mellan sitt-stå-sitt lugnt och sansat, utan att flytta baktassarna. Det är viktigt att baktassarna är låsta, så att det inte blir fusk där musklerna avlastas. Detta är en övning vi känner igen då vi tränat på den med tanke på lydnaden, där tassar ska vara låsta. Men Billie har haft problem, då hon gärna tar "kanin-stamp" med någon baktass! :) Och "lugnt och sansat" är inte direkt Billies melodi... 😄 Men kanske vi kan få till det nu när hon ska träna på detta 2 gånger i veckan! :) Första veckan, om hunden gör rörelsen rätt, görs tre stycken skiften i rad, och efter 30 sekunder vila upprepas det. Därefter ökas med ytterligare en repetion i veckan upp till max 10 skiften före vila. Nu har vi påbörjat träningen med kavaletti, som är en bra coreövning. Billie förstod snabbt tekniken. 🙂Hon ska springa 5 gånger fram och tillbaka, dvs totalt 10 gånger, under ett pass – och vi ska göra 2 pass i veckan. Hindren, 5-6 till antalet, ska vara i höjd med Billies hasens höjd. Avståndet mellan hindren får man fram genom att mäta höjden från hundens bogled ner till marken. Avståndet mellan hindren kommer successivt att ökas när Billie har lärt sig skritta fint över bommarna och lyfter bra på tassarna. Nu har vi påbörjat Billies fysträning, med bland annat backträning som ska öka Billies styrka fram och bak. Träningen ska göras i en backe om ca 20-30 meter, och backens lutning ska vara ca 40-45 grader. Under de 3 första veckorna ska Billie backträna 2 ggr i veckan, varav: • en gång ska vara i skritt 3 gånger upp och ner, vila i 3 minuter, och sedan upprepa • en dag i veckan är det full fart upp, och fri fart ner, 3 gånger, vila i 3 minuter, och sedan upprepa. För att slippa springa själv i backen så använde vi oss av inkallning upp, och sedan fick hon springa ner i ett tempo hon själv valde (vi peppade inte). Husse har även påbörjat löpträningen, som ska göras 2-3 gånger i veckan. Man börjar upptrappningen med 2 km jogging (helst i motionsspår). Därefter ska vi öka med 0,5 km i veckan tills man är uppe på sitt max. Inte längre än en mil per gång, men det är önskvärt att man har 5-6 km som målsättning. (Husse kommer att förbättra sin kondition!!!) Klicka här när du vill redigera. Vi har nu lusläst träningsprogramet som vi ska följa över 8 veckor för att trappa upp Billies fysiska träning. Vi har planerat att starta upp nästa vecka, och nu denna första vecka gäller följande (med antal ggr i veckan inom parantes):
• Backträning för att ge styrka bak och fram (2 ggr) • Jogging 2 km för konditionen (2-3 ggr) • Klövja 20 min för rygg, core, knä. och höftmuskulatur (2 ggr) • Kavaletti 5-6 bommar, 10 ggr (2 ggr) • Balansboll Peanut för balans och koordination. Billie ska stå stilla med tassar medan hon sträcker sig åt olika håll, 5 min (3 ggr) • Puppy Squats, skifta mellan sitt-stå-sitt med låsta baktassar, 3 x 3 (2 ggr) • Träna höftböjare gm att Billie har bakben på golvet och framben på peanutbollen, och låta henne sträcka sig framåt efter godis och sedan dra sig tillbaka. Gunga 20 ggr (2 ggr) • Träna framben och bröst på boll. Bakbenen på boll eller en lägre pall. Belöna utanför eller mellan tassarna, gärna med lyft huvud emellan belöningarna utan att hon svankar i ryggen, 5 min (2 ggr) • "Spindel" för träning av muskler och rörlighet höfter. Stå på en hink med 6 pinnar ut från sig i Billies hashöjd, totalt 3 varv åt varje håll (2 ggr) En dag i veckan ska vara fri från fysträning och bara innehålla promenader. Dessutom ska vi massera (gå igenom muskler) en gång i veckan och stretcha efter tuffare träningspass. Utöver detta promenader i skogen där Billie kan använda kroppen fritt på ojämnt underlag, och simning är bra träning (speciellt om hunden använder bakbenen när den simmar) som med fördel kan läggas till. Hur vi ska hinna med allt är en gåta, men vi får göra det bästa vi kan! :) Vi har börjat snegla på träningsschemat vi fick av fysioterapeuten, och det är mycket som ska hinnas med! :)
Det krävs även en del redskap som vi börjat klura på, bl a kavaletti som är hopphinder som ska vara lika höga som Billies hasor är över marken. Idag åkte vi för att inhandla material, hoppinnar och plastkrukor som var lika höga som Billies hashöjd. Vi knöt fast resårband i krukornas bottenhål, så att pinnarna kan hållas på plats. Det ska bli spännande att prova dessa... :) Fysioterapeuten Maria Knutas håller bra och informativ snabbkurs av stretching. (Vi hade Billies trosa med eftersom hon löper) I Billies träningsprogram ingår att klövja, dvs bära en klövjeväska. Det är dock viktigt att den ligger rätt, och därmed belastar kroppen korrekt. Maria Knutas ville att vi skulle fota eller filma Billie med sin klövjeväska för att kolla så att den satt som den skulle. Och det gjorde den! :) Idag satte vi oss i bilen för att fara till Enköping för att träffa Maria Knutas, den fysioterapeut som vi blivit rekommenderade av Billies agilitycoach. Att hon är kunnig i sitt område styrks väl av att hon i många år arbetat på ReDog och 2019 fick utmärkelsen Sveriges bästa fysioterapeut av branschorganet - så vi såg verkligen fram emot detta besök.
Inför mötet hade vi skickat Billies röntgenbilder, en agilityfilm på Billie och våra funderingar. Och när vi lämnade henne efter nära 2 timmars besök hade vi inte så många frågor kvar. Maria berättade att hon är van vid att studera röntgenplåtar och hade inte så mycket att tillägga till vad avläsande veterinär sagt. Hon undersökte sedan Billie, genom att känna, klämma och stretcha, och kunde konstatera att Billie inte hade ont över huvud taget. Hon hade dessutom full rörlighet åt alla håll, och var snarare något överrörlig som många hundar är. Hon var även normalt musklad för sin ålder. Fram var hon jättefint musklad, men hon kan öka på musklerna på lårens baksida. Rumpan är stark men hon är lite svagare i ryggdelen ovanför. Och för att hålla henne hållbar avseende höfter är det viktigt att träna upp bäckengördel. Maria såg inga hinder för en fortsatt agilitykarriär, och berättade att Sveriges enda världsvinnare i agility är Jenny Damms Lotus som hade D-höfter. Några sådana ambitioner har inte vi 😄 På film tycktes Billie dock vara lite "tight" och kort i steget baktill, jämfört med fram, varför hon med träning kan få ett kraftfullare språng även bak. I slutänden är det "bara bygga muskler" som gäller för Billie. Maria, som själv varit agilityutövare samt fysioterapeut för det svenska agilitylandskapet, kan sina saker och vet vad som krävs av en agilityhund - vilket känns mycket betryggande. När vi åkte därifrån hade vi fått svar på bl a följande frågor: • Billie kommer att få ett individuellt träningsprogram framtaget, som börjar med 8 veckors upptrappsträning. Det inkluderar övningar för att stärka bäckengördel men hon kommer även att få övningar för att stärka frampartiet, passande för en agilityhund. • Vi ska stretcha Billie efter tuffare pass, och vi fick en snabbkurs för att kunna göra detta korrekt. • Vi ska massera henne för att om möjligt lära oss känna förändringar. • De flesta foder är bra och tillräckliga idag, men det är bra om vi ger Billie 2 kosttillskott: Grönläppad mussla (dosering 50 mg/10 kg hund) och MSM (dubbel dos under uppträningsperioden, eller när hon tränar hårt, för att bl a minska träningsvärk) • Vi ska träna enligt schema i 8 veckor, och därefter ska vi träffas på nytt för uppföljning och instruktioner för vidare träning. • Vi rekommenderas att i framtiden träffa en fysioterapeut 2 ggr om året, som kan kolla upp Billie. • Hundtäcke behövs inte med tanke på att hålla Billie varm, men det kan göra nytta vid rått och blåsigt väder (t ex 5 plusgrader, regn och blåst). En torr och solig vinterdag vid -10 grader behövs det inte. • Gärna gå en balansbollskurs, då det är ett utmärkt träningsredskap. • Simning är bra motionsaktivitet, men många hundar använder inte bakbenen annat än för att svänga - och då gör det ingen nytta med tanke på muskeluppbyggnad av höfter. Vi är så otroligt glada och tacksamma för att vi fått kontakt med Maria! Billie har alltid sprungit och hoppat som en tok, och att springa fritt i naturen är det bästa hon vet. På agility-banan har hon utmärkt sig, då hon är såväl snabb som smidig. Inte kunde väl hon ha problem med lederna? När resultatet från Billies röntgen offentliggjordes fick vi en smärre chock. Hennes resultat blev ED 1 (mindre pålagring armbåge) och HD-grad D (måttlig dysplasi höft). Vi ringde upp SKK för att få tala med en avläsande veterinär för att få mer information och möjliga råd. Veterinären var mycket sympatisk och tog sig tid att förklara samt svara på frågor. Lite kortfattat av vad som sades, med reservation för någon missuppfattning ;) • Vad gäller ED så har hon en fin armbåge (ED 0) men den andra har en jätteliten pålagring som givit bedöm-ningen (ED 1). Själva leden är jättefin, och det kan mycket väl vara så att pålagringen är ett resultat av en tidig olycka. Förändringen behöver inte blir sämre över tid, och då kommer hon inte att påverkas senare i livet. • Vad gäller HD så är hennes vänstra höft klassad som HD C, medan hennes högre höft fått HD D. I allmänna ordalag kan man säga att henne höftskålar är grunda, och att själva höftkulan inte ligger centrerad i skålen. Om kulan vid rörelse "slår mot" skålen så uppstår pålagringar, vilket kan ge upphov till problem. Om det i grunden beror på skålens djup, eller om det kan bero på en slapp led, kan man inte veta enligt veterinären. Vi berättade att Billie är en pigg och fartig hund som vi kört agility med, och vi antog att hon framöver skulle må bra av andra aktiviteter. Men veterinären berättade att många hundar med denna status lever länge och det utan att få problem. Det som överraskade oss var att hon inte såg agilityutövandet som helt otänkbart, då man behövde få en klinisk status för att kunna bedöma det, och att det är frambenen som påfrestas mest i agility. Röntgen är ett bra avelsverktyg då det finns ärftliga orsaker till dysplasi, men det är inte möjligt att tolka plåtarna för att kunna uttala sig om enskilda hundars kliniska problem. Vissa hundar kan få stora problem av lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Veterinären hade själv en större hund med HD-grad D, och den var lika hoppig och glad som 14-åring. Generellt sett har små hundar mindre problem av höftledsdysplasi än större och tyngre hundar, så det var bra att Billie är en lättviktare. Veterinären rekommenderade oss att uppsöka en fysioterapeut som kunde känna igenom Billie – för att se hur rörligheten är, hur musklad hon är och utröna om hon har ont. Utifrån detta kunde vi få råd kring lämpliga aktiviteter samt hjälp med förebyggande träning för att hålla eventuella problem borta så länge som möjligt. Vi fick även rådet att tänka över val av foder och kosttillskott. Aningen mer klok, och möjligen något lättad, avslutades samtalet. Vi har även varit i kontakt med Billies agilitycoach, som i sin tur har vidtalat sin kunniga fysioterapeut – vilken gjort plats i sin almanacka för att träffa Billie inom kort. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|