Idag fick vi tips om perfekta marker för hundägare att strosa runt i, i det närmaste befriat från bilar, människor och andra hundar. Vi åkte dit och njöt av den klara höstdagens tystnad. Vi hittade skogar, ängar och till och med en liten strand. Billie hittade en fotboll tidigt på promenaden som följde med henne hela tiden, bortsett från en kort stund då Ruffa lånade den.
När vi var på väg tillbaka till bilen, gåendes i lugn och ro på den lilla grusvägen, var Billie helt plötsligt helt borta. Husse hade sett henne nosa vid en sida intill grusvägen en stund tidigare, och vi antog att hon begett sig upp mot en höjd – en mycket stenig slänt med massor av sly. Ruffa var inte speciellt intresserad av att söka efter Billie, men följde husse i släptåg upp mot höjden – ett långsamt och jobbigt äventyr. Matte stod kvar på grusvägen och höll koll. Efter ca 15 minuter hör hon hur kvistar bryts ca 50 meter bort, och snart därefter korsar ett rådjur i full fart den lilla skogsvägen. Men ingen Billie inom synhåll... Men hon dyker upp någon minut senare på samma ställe. Hon stannar, tittar till på matte som ropar glatt.. men Billie bestämmer sig för att fortsätta sitt spårande mot stranden. Det tar ytterligare 5 minuter innan en mycket trött Billie, med tungan hängande, väljer att komma mot oss (eller lyssnar på våra rop). Det var en jobbig erfarenhet, för det kändes som om hon var borta en hel evighet. Tyvärr verkar inte Billie kunna förvalta den möjlighet till fritt gående som Ruffa alltid har kunnat göra... Vi var några stycken som byggde upp den bana vi tränade på för coachen sist; en för vår del mycket svår bana. Det blev en hel del tragglade, men Billie klarade några partier fint! :) Kom till en hand inför ett hopphinder är dock mycket svårt att få till, det var nog bara 2 försök av många som lyckades. Men trägen vinner; det är bara att fortsätta nöta.. :) |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|