Idag blev det en utflykt till det idylliska Bäckaskog Slott, som ligger på ett smalt näs mellan Oppmannasjön och Ivösjön, ca 15 km nordost om Kristianstad. När vi släppte ut hundarna vid parkeringen invid slottet, parken och stugorna intill, så var Billie okontaktbar. Hon hade full koncentration på något helt annat; vad vet vi inte.. Troligen fick hon korn på vilda djur i lövskogen, och ville inte något annat än att sätta igång jakten... Och i den sinnesstämningen var hon kvar nästan hela promenaden i slottsparken, trots att vi inte såg några vilda djur...
0 Comments
Vilken lisa för själen att promenera längs stranden. Men husse behövde nog bita ihop för att lyckas med sitt morgondopp, för det var kallt idag igen! Hösten är nog på antågande, även om det är lite svårt att förstå när den skinande solen värmer. Men enligt den gamla bondepraktikan har ju alla 3 kallstenar gått i sedan 2 veckor...
I den gamla bondepraktikan kunde man läsa att ”Olov kastar den första kallstenen”, vilket infaller den 29 juli. På Larsdagen, 10 augusti, kastas den andra kallstenen. Den tredje och sista kallstenen kastar Bartolomeus den 24 augusti, då hösten gör sitt intåg. Kallstenarna var en folktro, som levde kvar så länge som in på 40-talet, och bestämde när badsäsongen var över, vad än vädret hade att bjuda. Förra helgen tvingades vi ställa in 2 tävlingar (8 lopp) då Billie var halt, men hon har hunnit bli helt bra i benet nu. Hon haltar inte ens efter sina sprintlopp på stranden. Vi åkte därför förbi Åhus BK för att se hur deras planer såg ut, och för att höra huruvida det var möjligt att gästträna där! :) Vi ligger ju efter med kontaktfältsträningen på balansen... De hade en fin inhägnad agilityplan, och vi var varmt välkomna. Tyvärr hann klockan bli lite väl mycket, så vi avstod träning för lite längre tids vila! ;)
Billie, som är liten och nätt, kan utan några som helst problem hoppa upp i knäet. Hon har varit en knähund sedan hon var liten, och det fortsätter hon att vara! :)
När badrockarna togs fram så sprang Ruffa direkt för att hämta den nyfunna fotbollen. Hon förstod att det var dags för en prommis ner till stranden. :) Hon bar sedan fotbollen hela vägen, och på stranden var hon så snabb att Billie aldrig bjöds in i leken! :) I havet var det kallt, 14 grader. Husse var den enda som var badsugen! :)
En härlig promenad bland sanddynor längs Hanöbukten vid Furuboda, den sk ålakusten. Här hittar man många bodar och annat som vittnar om fisket i trakten.
Ruffa har ju alltid gillat vatten, men tycks mest sammankoppla det med apportering. Billie tänker inte apportering utan springer som oftast ut, på eget initiativ, i vattnet – hur kallt det än är...
En barbet ska vara trygg, social och följsam enligt rasstandarden. Huruvida Billie är trygg och följsam kan vi diskutera :) men såväl Ruffa som Billie är mycket sociala. Vi hann inte promenera länge innan en kvinna med rullator dök upp, och hon ville inte sluta hälsa på hundarna. :) Strax därefter kom en annan kvinna som var nyfiken på hundarna, och de hälsade som de inte haft sociala kontakter på lääänge! :) Därefter dök det upp en tysk kvinna som pratade med hundarna. Vi förstod inget, men hundarna tycktes förstå henne! ;)
Högt ovan det gamla fiskeläget i Kåseberga tronar Sveriges största och bäst bevarade skeppssättning; Ales stenar. Med en storslagen vy där himlen möter havet står den ca 70 meter långa, och 19 meter breda, magiska skeppssättningen som består av 59 stenblock.
Denna typ av stora skeppssättningar uppfördes framför allt under vikingatiden, men varför vet man inte med säkerhet. Begravningsplats? Samlingsplats? Minnesmärke? Senaste årens teorier anser att Ales stenar byggdes som ett hjälpmedel för astronomiska beräkningar. Det skulle kunna vara ett gigantiskt solur; en solkalender. Skeppets mittlinje pekar nämligen mot den punkt på horisonten där solen ses gå upp vid vinter- och sommarsolståndet. Oavsett om man idag inte har alla svaren så ger platsen en romantisk, fantasieggande och storslagen upplevelse. I hagarna var det fullt med kossor, som blev lite nyfikna på oss och hundarna – men de vände snabbt ryggen till..
Kåseberga är ett gammalt fiskeläge, och ett populärt turistmål. Visst har det poppat upp en hel del souvenirbutiker sedan vi sist var här för många år sedan, men man kan även köpa fisk eller äta gott på någon av restaurangerna.
Härlig och storslagen promenad vid, och intill, Ales Stenar som ligger högt på Kåsebergaåsen som stupar brant mot havet.
Jag har skrivit det tidigare, men Billie älskar verkligen sanddynorna och stranden. Man kan inte låta bli att undra om det är minnen från barndommens sanddyner i Holland som triggar henne extra. :)
Billie är en nätt liten tjej, speciellt om man jämför med Ruffa som är mycket rejäl och bastant i sin kroppsbyggnad. Men vi upplever Billie mycket harmoniskt byggd, med en kropp som är gjord för att springa fort och det även under längre tid! :D Om Ruffa är en sprinter så är Billie en medeldistanslöpare! 😊
Det blev en lång mysig promenad i Ystad. Det är fascinerande att vandra runt i de äldre delarna av staden. Gatunätet i gamla staden är i stort sett oförändrat sedan medeltiden och flera senmedeltida byggnader finns bevarade.
Man måste verkligen tajma rätt när man försöker fånga Billie på bild. De flesta bilderna har rörelse-oskärpa! :) Men ibland stannar hon upp, som för att säga: "Skynda dig ta bilden, jag har bråttom...!" :D
Vid Sveriges sydöstra spets ligger Sandhammaren, som till stor del är ett naturreservat. Här finns långa breda sandstränder och stora sanddynsområden. Stränderna anses vara Sveriges finaste med sand som i vithet och finkornighet saknar motsvarighet.
Sandhammarens mäktiga sanddyner byggs ständigt på med ny sand. Sanden är i ständig rörelse och förs med havsströmmarna från kusten i väster, där sanddyner och stränderna i stället eroderar och krymper. Förr i tiden var Sandhammaren mest känt för de rev, och livliga strömmar, där fartyg ofta gick på grund när man skulle runda Sverige. Havet utanför Sandhammaren är Sveriges största skeppskyrkogård där tusentals vrak ligger begravda i bottensanden. Förr fanns även en stor ekskog i området, som dock Sveriges dåvarande kung Karl XI lät hugga ned. Längs stranden hade nämligen sjörövare sitt näste. De använde falska ljussken, som var menat att likna fyrljus, vilket vilseledde sjöfararna och bidrog till att de gick på grund. Fartygen plundrades och de överlevde besättningsmännen slogs ihjäl. På hamnplan i Kivik ligger restaurangen Buhres där vi åt lunch. Förrättsbuffén bjöd på riktigt god sill, sallad och bröd - så redan efter den började man känna sig mätt. Men varmrätten med spätta var riktigt god den också! Hundarna blev dock väldigt glada att det blev rester som togs med i "doggy-bag" =)
Väl hemma efter utflykt parkerade vi bilen och bytte snabbt om till badkläder och badrock. Det är så vilsamt att gå ner till havet där naturen blir högst närvarande. Det var dock bara husse som doppade sig helt och hållet. Det kändes kallt, väldigt kallt.. Inte så konstigt; badtermometern visade 14 grader!! Temperaturen i havet har sänkts med 8 grader över en natt...
Billie blev överlycklig när hon hittade en övergiven fotboll bland sanddynorna, och när hon märkte att även fotbollstokiga Ruffa blev intresserad blev den än mer intressant! :) Men lätt fånget, lätt förgånget. Billie var ouppmärksam någon sekund, och då annekterade Ruffa bollen som sin!! Och hon bar den i ett järngrepp... hela vägen hem!! :)
|
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|