I det närliggande skogspartiet körde vi lite sök, där det blev nyttig träning av stadga (sitta kvar) inför själva nosarbetet. Billie var faktiskt jätteduktig, och satt som en staty innan signal! 😍 Själva nosarbetet utgör inga som helst problem; hon är riktig duktig.
0 Comments
En varm dag, och vi gjorde en utflykt till Oxnö för att Billie skulle få bada. Men i skärgården var det mer blåalger än vi någonsin sett tidigare, så vi fick tänka om. Vi slog läger i skuggan av stora träd där havsvindarna svalkade. Det blev en mysig stund med uppdukad picknick. Därefter blev det lite sök, apportering och budföring med Billie, vilket hon uppskattade mycket! :)
På ängen kunde vi göra apporteringar på långt avstånd, och Billie gjorde jättefina ingångar. Ingen egen lek, utan direkt tillbaka efter greppandet! 🤩
Billie är helt klart påverkad av Ruffas bortgång. Hemma har hon varit låg, och inte varit speciellt synlig. Idag, på utflykten, tyckte vi oss uppleva bättre kontakt med henne. Hon var mer lyhörd, höll sig nära flocken och hade fin stadga. Hon har haft lite väl mycket självständighet i sig, men vi håller tummarna och hoppas att Billie har mognat. 🙏😊
Smärtan efter att ha förlorat Ruffa är högst närvarande hela tiden, även om vi nog fortfarande är rätt chockade. Det gick så fort, och det är så tomt... Även Billie har reagerat. Hon har noga nosat igenom mattan där Ruffa låg innan vi for till sjukhuset, och likaså nosade hon länge och noga igenom bilburens matta. Hemma håller Billie låg profil. Hon har dragit sig undan, och ligger mest under sängen i sovrummet. Men utomhus är hon densamma; pigg med massor av energi. ❤️
Tanken på att införliva en andra hund i flocken föddes tidigt när Ruffa genomgick flera operationer som ung, och förstärktes sedan ytterligare efter första operationen för juvertumörer. Bara tanken på att förlora Ruffa var outhärdlig, och när Ruffa sedan började komma upp i ålder gjorde vi slag i saken. Vi sökte efter en lämplig "reservhund", och det är vi tacksamma för idag. För det var det Billie som fick oss att tillfälligt torka tårarna och göra en kort utflykt. Billie behöver ju fortfarande rastning, motion och mental stimulans. Vi tog fram Ruffas gamla kong, som Billie aldrig sett, och vi fick se en jätteglad Billie! ❤️
Vi har ofta fått höra att Ruffa är en "once in a lifetime" hund, och vi kan känna detsamma. Hon har varit så älskad av så många, både två- och fyrbenta vänner. Hon fick alla att känna sig så speciella och omtyckta, och hon har kunnat ge trygghet åt oroliga själar.
Hon har haft lätt för att skapa nya kontakter, vilket har lett till livslånga kärleksband, och flera av våra närmaste vänner har vi faktiskt träffat via Ruffa. Hon har till och med lyckats skapa fina relationer med hundrädda människor, för Ruffa sågs inte som en ordinär hund. Vid ett första intryck gav hon ofta ett tryggt och nästan lojt intryck, men bakom den fasaden lurade ett energiknippe! Hon älskade aktiviteter av alla de slag, och kunde snabbt slå på sin arbetsmotor. Hon blev så ivrig och var då outtröttlig, och med sin outsinliga energi kunde hon hålla på i evigheter. Hon älskade att göra saker tillsammans. Ruffa visade sig tidigt, redan på valpkursen, vara något utöver det vanliga. Hon var oerhört enkel att träna och utvecklas tillsammans med. Hon fogade sig lätt i social hantering, men visade en iver och glädje när det skulle tränas på kontakt, inkallningar mm. Hon hann inte bli många månader gammal innan matte hade lärt henne alla världens trick. Efter att hon under 10 minuter en sen kväll lärt sig stänga luckorna till köksskåpen blev det svårt att hitta nya tricks att träna. Så vi började gå kurser; lydnad, rallylydnad, agility, viltspår mm. Och trots att vi var noviser så ansågs Ruffa ganska omgående vara tävlingsklar i diverse grenar. Hon hade så lätt för att lära sig, och ville verkligen lära sig. Hon var dessutom matglad och älskade leksaker, vilket så klart förenklade träningen. Även om hon var en ivrig hund så hade hon en otrolig stadga i sig själv. Vi behövde aldrig träna på stadgan; att t ex ligga/sitta i lydnadens gruppmoment. Man sa bara "stanna" innan man gick iväg, och där låg/satt hon tills man gav henne ett annat ord. Vi kom ut på tävlingsbanorna, och många förundrades nog då vi inte hade så många träningstimmar bakom oss. Men Ruffas vilja att lyckas kompenserade vår brist på tränings- och tävlingsrutin, och hon gjorde alltid mycket bra ifrån sig. Ruffa blev en väl meriterad hund, med titlar i alla grenar vi tränat. Ruffa har varit så lojal och flockkär, och hade en stor portion "will to please". Därför blev livet tillsammans med henne väldigt enkelt och okomplicerat. Hon kunde i stort sett alltid gå lös, och lyssnade alltid så noga på tilltal. Hon höll sig alltid nära; både inne och utomhus. Inne låg hon gärna med huvudet i knät om man satt i soffan. Hon var även duktig på att kommunicera; hon pekade med nosen, pratade med mörk röst eller hämtade klickern på eget bevåg. Per Jensen har sagt att hundar som kan påverka sin tillvaro mår bra, och hon har kunnat påverka genom sitt tydliga språk. Även om hon blev brutalt överfallen av en stor pitbull vid 1 års ålder, i mörker utan förvarning bakifrån, förblev hon en mycket cool och trygg hund. Även i stökiga miljöer. Men hon ville ha harmoni, och gjorde sitt för att stävja oroligheter. Vi har kunnat se henne lugna ner upprörda hundar genom att tränga sig emellan och visa tydliga fredliga och lugnande signaler vilket dämpat stämningen bums. Hon har även agerat terapihund runt oroliga hundar, och fick en kompis i en 13 årig chihuahua som inte kunnat träffa andra hundar på 11 år. Hon har haft ett tydligt hundspråk, och varit omtyckt. Ruffa var en obotlig optimist genom hela livet. Hon tog sig an livet med en glatt viftande svans, och tycktes förvänta sig något roligt runt varje gatuhörn. Den svansen kan man inte glömma, då man blev glad av att se den. När hon som yngre skulle ställas ut så undrade vi om hon verkligen hade en rastypisk svans, då den ofta tycktes vara lite väl hög. En exteriördomare, som klippt henne, sa att det inte var något fel på svansen. Hon hade en låg svansisättning, men bar den ofta högre då hon var en ovanligt glad och förväntansfull hund! Hon kunde dock larma om något oväntat dök upp, och hennes mörka skall var imponerande. Men det slutade med att svansen började vifta och hon hälsade glatt; på såväl kända som okända människor. Vi kommer att sakna hennes mörka behagliga röst, som hon ofta använde för att kommunicera. Och vi kommer att sakna hennes enträgna försöka att få en morot; genom att envist peka med nosen mot kylskåpsdörren. Och hennes lugna, stadiga, bruna ögon, hennes stora leende som visade hennes vita vackra tänder, och hennes sätt att visa ömhet – att med sin stora blöta tunga noga tvätta där hon kom åt; ben, armar, hals, ansikte mm. Hon var en själ som ville ge, heller än att få. Det har varit en daglig fröjd att få dela ett aktivt liv med Ruffa! ❤️ Men hon kommer att lämna ett stort tomrum efter sig. Här nedan några av alla värmande och tröstande ord som nått oss efter Ruffas bortgång: – Ruffa var en helt underbar hund♥️💔 – Jag tänker på hur mycket Ruffa tyckte om min Oya. Nu är de på samma sida ❤ – Oh no, sweet, beautiful Ruffa! I’m so so sorry for your loss. – Lukas är där i hundhimlen och tar emot med ett voff 🐾🐾❤️ – Så så sorgligt! 🧡🧡 Ruffa var den barbet som såg till att jag fastnade i rasen på riktigt, en helt underbar hund! 🧡 – Goaste Ruffa ❤️ Så otroligt sorgligt. – Finaste Ruffa❤️ Nej! Så ledsamt😭! Det gör ont i hjärtat! – Men så tråkigt att höra. Fina Ruffa ❤️ – Åh nej, det var ett tungt besked. 🙁 Tårarna rinner.😭 Älskad av så många både två- och fyrbenta 💜 – Åh, beklagar ❤️ Hon var så fin. – Nej, inte Ruffa... 😭 Så ledsamt... Fina, fina Ruffa ❤️ – Hvor forfærdeligt. Mine varmeste tanker til jer i denne hårde tid. Hun var helt speciel❤️ Hvil i fred Ruffa❤️ – Ofattbart!❤️ Sååå sorgligt! – Så fin vän och familjemedlem... ❤️ – Åh, fina Ruffa ❤️❤️❤️ – Men ååååååååh så ledsamt att höra! Hon var verkligen one of a kind - helt underbar! 💔 ❤️ 💔 ❤️ 💔 ❤️ 💔 ❤️ – Å nej så sorgligt! Ruffa var en av orsakerna att jag beslutade mig för att bli Barbet-matte. ❤️ – Åh nej, fina fina Ruffa 💔💞, så sorgligt 😢 – Så sorgligt. Fina Ruffa ❤️ – Finaste Ruffa ❤️ – Men finaste Ruffa, så ledsamt att höra😢 Alltid så snäll mot alla och som bara kunde allt nästan av sig själv❤️ – åh vilket tråkigt besked 😥 Fina Ruffa ❤ – Så tråkigt! Fina Ruffa! – Så tråkigt. Beklagar förlusten. Ruffa var verkligen en sån fin och speciell hund! ❤️ – Så sorgligt ❤❤❤ fina Ruffa – Nej va sorgligt! Fina Ruffa ❤️ – Åh, vad sorgligt. Fina, fina Ruffa. ❤️ – Fina Ruffa ❤ Nu får Albin möta sina bästa kompis i himlen 😭❤ – Åh finaste, bästa Ruffa ❤ – Fy fasen vad ledsen jag blir 😥 Börjar gråta nu. Så fin vän! Tack att jag fått vinna tävlingar med dig Ruffa och fick vara lite gudmor till dina valpar och ha dig på min fest så många år. ❤️ – Fina Ruffa, jag beklagar sorgen! 💔❤️ Ruffas bästis, Albin, dog för ca 1 år sedan. De möttes när Ruffa var 3 månader och Albin 7 månader gammal. De fann varandra bums, och hade så kul tillsammans. Ruffa använda Albin som studsmatta att hoppa på, och han älskade att jaga hennes svans för att retas. Men det fanns även en stor trygghet mellan dem. När Ruffa, 1 år gammal, blev allvarligt attackerad av en pitbull, och hon var nyopererad, så var det Albin som utgjorde det viktigaste stödet. Ruffa ville helst inte passera olycksplatsen, men när vi gick där tillsammans med Albin så hände något. Ruffa stannade upp och blev stående, och Albin ställde sig stilla bredvid. Ruffa lade då hakan mot Albins rygg, och så blev de stående ett tag. Därefter hade hon inga problem med att passera stället.
Vi har en utskriven bild, där Ruffa och Albin ligger på en äng efter vild o busig lek. Den hänger hos oss, hos Albins matte och hos nära vänner. Trots ett rikt bildarkiv är det bara det fotot som skrivits ut. Vi har nu blivit uppmärksammade på datumet. Bilden togs 2010-08-16; Ruffas dödsdag 10 år (och på timmen) tidigare. Nu får de mötas igen, och kan leka och busa på de oändliga gröna ängarna! ❤️ Vår älskade Ruffa ❤️ lämnade oss idag.
Ruffa blev akut riktigt dålig idag, och vi for in till Djursjukhuset. Efter förmiddagens rastning blev hon mycket loj och lade sig ner, och vi såg att något var fel. Vi tog henne direkt till ett djursjukhus, där hon togs in omedelbart. På denna korta tid blev hon så dålig att hon måste bäras till och från bilen. Veterinären konstaterade akut septiskt chock, blodförgiftning, svag puls, undertempad. De misstänkte en större inre blödning, möjligen mjälten (ev en tumör som fått den att spricka). Att livmodern skulle spöka fanns det inte så många tecken för. Hon förlorade mer eller mindre medvetandet direkt hon hamnade på britsen, och vi fick aldrig mer kontakt med henne. Efter stödjande samtal med veterinär beslutade vi oss för låta henne få somna in. Ett hjärtskärande beslut, och vi saknar henne redan tokmycket. Allt gick så fort, och chocken blev desto större. Ruffa har varit helt ofattbart underbar, och okomplicerad, och älskad av så många! Och vi är så tacksamma över att ha fått ha Ruffa som vän under 11,5 år. Vi har fått uppleva och lärt oss så mycket tillsammans med henne! Bästa Ruffa, så saknad! ❤️❤️❤️ Ludde Lumps Filura (Ruffa) 2009-03-25 – 2020-08-16 Det blev ett kvällsbad i det ljumma vattnet. Ruffa kom att stjäla showen helt, då hon ville kampa och sedan "vinna" alla vattenapporteringar... :)
Ruffa springer med kraft och tyngd, medan Billie använder sig av sin smidighet och högre frekvens. 🙂
Det är riktigt varmt, och vi ser till att komma till vatten en stund varje dag. Det blir hundarnas motion och aktivering. Ruffa har luktat skunk vid halsen ett par dagar, på grund av många bad, men en lokal tvätt med specialschampo fick henne att lukta gott igen! :)
Det finns många jaktegenskaper hos Billie, och hon hade nog varit en duktig jakthund tillsammans med en jägare. Nu får hon nöja sig med att studera fåglarna på avstånd! :)
De flesta söken vinner Billie, eftersom hon har lätt för att leta upp samtidigt som hon är riktigt snabb. Men gammal är äldst, och rutinen finns där, till Billies förvåning och förtret! :D
Även fast Billie tjuvstartat, och redan är utom synhåll, sitter Ruffa kvar, då hon inte fått någon signal.... ❤️
|
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|