Billie tappade bort sin favoritboll, troligen bland stenarna. Ingen av oss kunde hitta den, men Billie fortsatte envist söka vidare... i vattnet! :D
0 Comments
Idag hade vi, tillsammans med vänner, sett fram emot en fin dag på Oxnös vackra södersida. Men tyvärr såg det ut att ha bildats alger där. Men på "fulsidan" var vattnet klart, så att vi kunde bada. Ruffa uppskattade verkligen sällskapet, och hade fullt upp med att hänga med alla... :D
Idag var vi med på ett extra träningspass för suveräna coachen Nadine. En klurig men mycket rolig bana, och vi fick som vanligt många värdefulla tips. Några av råden husse kan ta med sig: • Vid en passage kunde man använda sig av "kom till hand", tysk eller japan. Billie klarade alla byten galant, men gick bäst på japanen. • Vid blindbyten vid hopphinder får husse inte plocka med den "gamla" handen, och inte heller använda sig av en svepande rörelse då Billie kan plocka upp det som en signal för ett felaktigt hinder. Husse måste vara snabbare, och mer distinkt, med sitt byte - för att ge Billie tydlig signal i god tid. • Lämna plats för Billie vid tighta svängar kring hinderstöd, så att hon tightar till sig. • Vid svåra tunnelingångar; titta på tunnelöppningen. Några småflickor blev väldigt förtjusta i hundarna, som i sin tur uppskattade uppmärksamheten. Flickorna hängde med oss och hundarna en längre stund, och lyckan blev stor när de fick hålla i kopplet! :) Det var motvilliga barn som sedan tvingades lämna oss, och vi hörde dem säga till sin mamma: "–Kan vi inte ta med oss hundarna hem? Båda två! Snälla!!". :)
Av en slump råkade vi få se ett naturfenomen. På den lilla ön Snöholmen, utanför Trosa hamn, samlas skarven i stora mängder – till ortsbefolkningens förtret. Skarvens spillning är starkt frätande, vilket dödar träden. Men skarven har lockat dit den mäktiga havsörnen, och vi kunde se ett helt gäng som seglade runt den lilla ön. Havsörnen lever på fisk, men även sjöfågel som t ex skarv. Men örnen besitter även andra jaktmetoder. Man har kunnat observera att den även är duktig på att stjäla skarvens byten. De sitter på ön och bevakar om skarvarna tappar någon fångad fisk, och då flyger de ner och stjäl den. De kan även stressa skarvarna till att spy upp fisken, så att den blir lättare och därmed kan fly snabbare. Detta utnyttjar örnen för att få ett lättfångat byte.
Igår var vi i Trosa där de hade marknad. Spännande tyckte Billie, eftersom vi mötte många andra hundar. Ruffa hängav sig till alla som gav henne uppmärksamhet! :)
Billie kan inte låta bli att tappa bollen med flit, så att den rullar iväg så att hon ges möjlighet till ny rolig bolljakt! :)
Som tur var slutade det regna lagom till att vi började promenera runt i antroposofernas Järna. En rofylld promenad, där vi bland annat strosade runt i rosenträdgården.
Även om Billie är utåtriktad, och reagerar på mycket i sin omgivning, så har hon även mycket fokus på oss. Speciellt om man har godis och leksaker! :) Som Eva Bodfäldt uttrycker det "-Hunden uppskattar inte en fattiglapp!" - så det gäller att ha med sig godis och någon leksak. Då blir förutsättningarna, för att t ex kunna ha henne lös, bättre! :)
Fortfarande lika glad och förväntansfull som hon alltid har varit. Och hon lever livet som om något roligt kommer att dyka upp runt knuten. Som 11-åring har hennes inställning till livet inte nämnvärt förändrats. :)
Det regnade fortfarande när vi kom till Wennergarns slott, men där kunde vi sitta ner för lunch utomhus under tak. Och vi hann med ett kort besök på slottet, som hade ett fantastiskt välbevarat slottskapell – ett av landets bäst bevarade kyrkorum från stormaktstiden.
Venngarn blev kronogods under Gustav Vasas tid. År 1653 såldes egendomen till Magnus Gabriel de la Gardie. Han och arkitekten Jean de la Vallée förvandlade medeltidsborgen till ett praktfullt barockslott. Venngarn är det enda slott som landets störste godsägare under 1600-talet, Magnus Gabriel De la Gardie, fick behålla efter Karl XI:s reduktion och han dog där 1686. Dagens planerade utflykt hade vi tänkt starta vid Roserbergs slott, så att hundarna skulle få en promenad i den stora slottsparken innan färden gick vidare. Men det började ösregna, så vi får ta den där promenaden en annan gång :)
Familjen Oxenstierna uppförde Rosersbergs slott på 1630-talet. 1762 blev det kungligt, när staten skänkte Rosersberg till Gustav III:s yngre bror Karl XIII. Här levde kung Karl XIV Johan och drottning Desideria ett behagligt sommarliv. Den vidsträckta parken bidrar till charmen på Rosersberg. Att vandra runt i Viby by, som består av en samling torp och gårdar, är idylliskt och rofyllt. Tiden tycks ha stått stilla här. Viby är en oskiftad by (så kallad klungby) och i stort sett bevarat som det såg ut för 200 år sedan, då det bodde arrendetorpare här, och man får en känsla om sättet att leva och bo före de stora skiftesreformerna. Husen är spridda över backar och berg, där odling inte lämpade sig, och gårdsstrukturen är äldre. Varje gård har flera hus för skilda funktioner, typiskt för det gamla allmogesamhället, vilket resulterade i ett charmigt gytter av små hus.
Under vår promenad i byn såg vi varken några människor eller bilar, men vi hörde ljud från en hönsgård och fåren var nyfikna. Gutefåren, som fanns inom djurhållningen redan under vikingatiden, tillhör de utrotningshotade husdjur vi kallar lantraser. Vid 1700-talets slut bestod byn av de åtta gårdar som ännu finns kvar. Eftersom förfallna hus har ersatts av nya efter samma plan, visar byn en obruten byggnadstradition sedan 1700-talet. Alla torp hade jordkällare med stengrund. Till de största torpen hörde vagnslider, fähus, foderlada, loge, svinhus, stall och bodar. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|