Oftast släpper Ruffa direkt i dragkamper med "lillen" Billie, men ibland visar hon vem som är starkast! 😊
Idag flyttade vi över kontaktfältsträningen till ett riktigt balanshinder som vi sänkte till en lägre nivå. De första försöken fick Billie göra med en utlagd targetmatta i slutet, som ganska omgående plockades bort. Nu när träningen sker på ett hinder med större vinkel på nerfarten tycks det bli mer naturligt för Billie att hoppa över kontaktfältet. Därför fick hon flera gånger starta på nerfarten, för att ges större chans att lyckas. Och hon fick till många träffar bland missarna! ;) Det blev även lite allmän agilityträning, där hon även fick träna på att stoppa upp på gungan. Träningen avslutades med lite träning med godismaskin på A-hindret, och då tog hon det lite lugnare med fina träffar! :) Tog en promenad runt Vinterviken som slutade på berget där hundarna fick apportera. Härligt när hundarna kan svalkas av samtidigt som de fåt nyttig och skonsam motion! :)
På Rävudden dök det upp en 9 månaders tempelhund, vilket Billie tyckte var kul. Hon sprang runt med sin apport i munnen, för att bli jagad – vilket hon blev! :)
Idag blev det lite kontaktfältsträning, men metoden följde inte helt kursens instruktioner. Vi lade till en targetmatta vid slutet. Mattan placerades precis efter slutet, och vi lät den sedan för varje gång försvinna in mer och mer under nerfarten. Så mattan blev mindre och mindre. Allt för att ge Billie en chans att förstå. Husse provade också att handla några sekvenser på den färdigbyggda banan som stod där. Billie sprang upp på gungan, trots ett bakombyte inför hindret - vilket var kul. Att varva "runt", "kom till hand" och "hopp ut" var inte helt enkelt. Det gäller att vara snabb i såväl huvud, ben och överkropp för husse. Inte helt enkelt! :) Planerna på träning skrinlades då det var för varmt. I stället åkte vi till Sturehofs Slott där vi fikade. Det var skönt och rofyllt att sitta i skuggan i den vackra miljön. Det blev ett avbrott som vi nog alla behövde! :)
Vi gick mot Mälaren för att hundarna skulle få svalka sig innan vi tänkt träna lite. Ruffa, som var okopplad, sprang ner för att dricka. När vi andra kom ner till vattnet blev vi smått förskräckta då det såg ut att vara fullt med alger. Alla planer skrinlades, och som tur var blev inte Ruffa dålig!
Väl hemma, efter att ha burit in all packning, gick Billie och lade sig bums! Det är en trött tjej, men hon är duktig på att sova för att snabbt kunna ladda batterierna... :)
Idag var det dags för tredje lektionen på Hermanssons running-kurs. Eftersom vi varit bortresta ligger vi lite efter med träningen, och Billie var inte heller helt fokuserad och med på noterna. Hon missade kontaktfältet ganska många gånger, och tyckte det blev mindre kul när belöningarna uteblev! :) Det blir helt klart jobbigare för Billie att springa på den kortare brädan än att springa över en hel, men låg, balansbom. För att hon ska träffa kontaktfältet måste hon tänka till för att bromsa samt korta stegen. Vi fick med oss en hel del saker värda att tänka på: • Placera hunden med riktning mot balanshindret. Skicka inte hunden förrän den är fokuserad framåt. Det är bara när den är fokuserad som den kommer att tänka till. Om hunden är splittrad, och kollar in andra saker, så väntar man ut hunden. Låt det ta den tid det tar! • Upprepa kommandot "balans - balans- balans" tills dess att hunden har lämnat balansen. Variera din position; stå still, spring med på olika sidor med olika fart. • Om hunden hoppar över kontaktfältet måste du som förare lugna ner dig. Lugnare röst och kroppsrörelser. Man kan utmana hunden genom att kolla var gränsen går. Hur fort kan du springa? Hur taggad kan du låta på rösten? • En hund som tar i för mycket, och därmed missar, kan man bromsa med en "halvhalt" genom att säga deras namn: "Billie - balans - balans" så fort de är på brädan. Det får hunden att dämpa sig något utan att stanna upp. • Ökad fart på balansen kan man få genom att kommendera "balans - balans - fram" • Boll ges som förstärkning, efter några bra träffar, för ökad förståelse. • En hund som har säkra träffar, dvs träffar varje gång, kan få en leksak utlagd i stället för godismaskin. Ruffa tycks känna igen sig på vissa agilityplatser där hon tävlat tidigare, t ex Fagersta. Hon blir glad, och tycks trivas i den stökiga miljön! =) Hon är så lätt att ha med, reagerar inte på skällande och taggade hundar utan hela hon utstrålar trygghet och lugn! Bästa Ruffa! 😍❤️😘
Idag var det dags för sista agilitytävlingen på denna road-trip. Det var dags för den första banvandringen kl 08.00, och large var andra storleksklassen på schemat. Så för att hinna hade vi packat bilen kvällen innan – så att vi på morgonen endast hade att fixa frukost, plocka ihop det sista, rasta hundar och städa ur lägenheten.
Gruvbyn var en trevlig bekantskap vars historia sträcker sig tillbaka till slutet av 1800-talet då man upprättade rymliga och moderna arbetarbostäder för att locka gruvarbetare till byn. Idag är de flesta av tegelhusen privatägda, men ett av dem (med några lägenheter) utgör vandrarhem. Dagens tävlingar i Fagersta bestod av 3 hopplopp, och innehöll det mesta. Superbra lopp blandat med lite mindre bra! :) Men på det stora hela är vi nöjda, trots att det där rikigt bra resultaten uteblev! ;) I första hopploppet imponerade Billie, i ett lopp som matte tyvärr missade att filma. De var felfria fram till de sista hindren som utgjordes av en mycket lång målraka. Husse ropade "fram" och Billie gav allt framåt, och tog sig i mål själv – långt före husse! :D Det var underbart att se, för en självständig målraka är önskvärt inom sporten! :D Tyvärr var det ett grått långhopp utplacerat som ett av hindren på rakan, och Billie välte den sista plankan. Därmed fick hon 5 fel, och placerade sig 10:a av 33 startande. I andra hopploppet, som också var mycket bra, gick husse för långt upp mot slalom och skymde på så vis hindret för Billie. Hon sprang därför förbi hindret, och fick ta om det. Där blev det 5 fel, och Billie slutade på plats 8 av 34. (Billie hade dock vunnit OM hon hade uppmärksammat och tagit slalom vid första försöket). I tredje hopploppet var det en hel del som inte funkade. Det började bra, men Billie tog fel tunnelingång (husse tog inte ögonkontakt innan..) vilket resulterade i en diskning. Sedan gick hon in från fel sida i slalomet vilket aldrig hänt tidigare. Dessutom sprang hon förbi ett hopphinder och rev ett annat. Men det loppet får vi tillskriva orutin; hennes attityd och fart var det inget fel på! :) En lång dag, med många aktiviteter tar ut sin rätt. Billie söker upp en skön, gärna lite undangömd, plats. Ruffa lägger sig på köksmattan så att man måste gå över henne, vilket hon inte märker.. :)
På gångavstånd från Gruvbyn hittade vi en fin plats intill en sjö. Billie jublade och sprang sina ärevarv, eller rullade sig i gräset. Det blev även en hel del bad. Extra roligt med en ny apport, som hon ogärna ville släppa ifrån sig! ;)
Efter en dag med agilitytävlingar var det skönt att strosa runt i Norbergs pittoreska centrum med väl bevarad äldre bebyggelse.
Fagerstas agilitytävlingar är uppdelade på 2 dagar. Första dagen körs agilityloppen och hopploppen dagen efter. Och vi hade faktiskt anmält Billie till båda dagarna, trots att kontaktfälten lyser med sin frånvaro! :) I första agilityloppet missade hon kontaktfältet på balansen, hon sprang förbi ett hopphinder och fick en vägran samt rev ett hinder vid en tvär sväng. Det blev totalt 15 fel. Men det fanns en hel del fina passager! Billie kom i mål på 15 fel, plats 10 av 32 startande. Andra agilityloppet blev ett jättefint lopp, efter att Billie varit så taggad att hon försökt tjuvstarta 2 gånger. Husse stod för fin handling och Billie följde fint med. Tyvärr fick hon 5 fel på balansens kontaktfält, men hon gjorde en jättefin målsträcka därefter! :D Det blev en 9:de plats. (Men hon hade varit snubblande nära segern utan kontaktfältsmissen, för tiden var en av de allra snabbaste!) Det var skönt att komma fram till Gruvbyn där vi bokat 2 nätter. Vandrarhemmet bjuder på generösa lägenheter i mysig miljö. Men det blev inte så lång stunds vila, för PM för Fagerstas agilitytävlingar kollades närmare, och vi måste upp tidigt i morgon för första banvandringen!
På väg mot nästa resmål besökte vi flera turistmål. Vi var en i mängden som besökte Nusnäs; dalahästens mecka. Därefter Nittsjös keramikfabrik, Lundhags fabriksförsäljning och några hantverksbodar.
Idag fick vi tid att strosa runt bland alla stugor och herbren på Finngården i Fryksås. Här finns storstugan, loftet, brudhärbret, lilla härbret, gammelhärbret, bondstugan, bastustugan, krogen och Maklins stuga. Tiden ser ut att ha stått stilla! :)
Gopsmor består av en samling timmerhus som stämningsfullt finns belägna intill Österdalälvens glittrande vatten mellan Mora och Älvdalen. Platsens historia går tillbaka till 1904, då Anders Zorn köpte ett stycke mark intill älven och flyttade dit några gamla hus, det äldsta från 1324-25. Platsen, som Zorn gav namnet Gopsmor, blev en fristad för konstnären, en kombinerad vildmarksateljé och fiskarstuga till vilken han kunde dra sig undan. Här vistades han några veckor både sommar- och vintertid, från 1905 och fram till sitt sista levnadsår. Livet på Gopsmor levdes ”som på fädrens vis” med enkel kosthållning och utan Zorngårdens bekvämligheter. Ibland tog han med sig vänner dit, som Bruno Liljefors och Albert Engström. Andra gånger bjöd han traktens ungdomar på dans till musik av någon spelman. För hushållet svarade kvinnor, som också fick stå modell för konstnären. I Gopsmor tillkom också några av Zorns mest omtyckta målningar.
När den intilliggande älven skulle regleras 1970 var man tvungen att flytta Zorns stugor från dess ursprungliga plats då området hamnade under vattnet. Man lyckades dock finna en ny plats, som i hög grad överensstämde med den gamla. Där byggdes Gopsmor upp igen, exakt som det tidigare sett ut. |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|