Billie är anmäld till en agilitytävling på Nacka BK, där vi även är medlemmar, om knappt 2 veckor. Så vi åkte dit för att Billie skulle få bekanta sig med banan och med hindren där. Vi passade på att träna kontaktfält på balans, A-hinder och gunga med godismaskinen – vilket gick bra! :)
0 Comments
I viltspårets anlagsklass, som blir aktuellt för Billie i framtiden, ska blodspåret vara 600-700 meter och ha legat 2-5 timmar. Det ska innehålla vinklar och ett bloduppehåll på 20 meter. Spåret vi lade i dag fyllde dessa krav, och mer därtill. Vi hade även en oblodad vinkel samt återgång. Hunden ska i anlagsklassen komma fram till klöven inom 30 minuter.
Billie imponerar med sin fokusering, och gick jättefint. Hon blev extra nyfiken när spåret gick över ett fallet träd, såg hon en tusenfoting? :) Hon kom dock fram till klöven på knappt 17 minuter, alltså åtskilligt snabbare än Ruffa, vilket nästan är i snabbaste laget för att "en överviktig jägare med gevär ska orka hänga med" i tempot! :) Kanske är dags att börja tänka på att låta henne göra anlagsprovet snart? =) Det känns bra att åka till Vårsta, även om det tar lite tid, eftersom det erbjuder träning av det mesta. Idag hade vi planerat agilityträning för Billie och viltspår för Ruffa. Vi försöker ju komma fram till hur vi ska träna in kontaktfältet, men efter flera tillfällen då vi tränat med "running" var vi idag tillbaka på metoden "2 + 2". Anledningen är att Billie troligen kommer att börja hoppa när hon får upp farten på balansen, och det kommer troligen att krävas MASSOR av träning för att lyckas få till ett bra "running". Så idag stod godismaskinen nära balansen, så att hon fick belöning när hon stod med bakbenen på nerfarten. Vi provade även med target, och att hon fick klick och belöning från godismaskinen en bit ifrån. Men vi är lite tveksamma till den metoden... Visst, man kan lägga på ett frikommando "kör", och sen få springa mot belöningen... men det ska ju vara roligast på balansens kontaktfält? Så roligt att hunden inte vill lämna positionen? Detta får vi klura vidare på... :) Vi tränade även slalomingångar genom att dela upp slalomet i tre delar, men det blev lite väl svårt då husse hade svårt att hänga med på den svårsprungna planen! :) Än så länge har hon svårt att klara slalom med den självständighet dagens övning krävde! Idag hann viltspåret bara ligga i ca 3 timmar innan Ruffa fick spåra. Ruffa är lika taggad på att börja söket som hon är på belöningen efter att ha hittat klöven! :) Spåret mätte ca 650 meter och innehöll bloduppehåll, vinklar och återgång. Ruffa gick säkert, och metodiskt, som vanligt – och hittade klöven efter ca 23 minuter. Det är nog snart dags att ringa en spårdomare för att boka en provtid! ;) Ruffa känns inte speciellt ringrostig längre! :)
Numera släpper vi inte Billie lös om vi inte har full kontakt, och det får vi bara om vi har något åtråvärt som en boll. Om man inte släpper kontakten med henne, utan leker med henne eller gömmer bollen, stannar hon hos flocken! :) Men så följsam som Ruffa är kommer nog Billie aldrig att bli, hon går sina egna vägar – och det är ju ok så länge hon inte plockar upp något spår och håller sig på lagom avstånd! :) Vi tränar vidare på att Billie inte ska tycka vi är "fattiglappar" :D
Billie har hunnit bli 21 månader, men hon är fortsatt flockens clown! :) Det är en tjej med mycket energi och fart samt en stor dos nyfikenhet! 🙂
En promenad runt varpaängen var det länge sedan vi gjorde, och något vi borde göra oftare! :) Den stora ängen bjuder in till mycket lek, spring och bus! :)
Vi lät även Billie prova på spåret som legat i 24 timmar, men osäkra på om hon skulle klara det så lade vi ut en klöv redan efter ca 200 meter. Vi hade inte behövt oroa oss, Billie gick så fint och hittade klöven på 5-6 minuter! :)
Igår lade vi ut ett viltspår som vi lät ligga över natten. Vi ville se om Ruffa fortfarande är lika säker på att viltspåra, och om hon eventuellt är redo för sitt sista prov i öppen klass.
När man går prov i öppen klass ska spåret vara 600-700 meter och ha legat ca 12-24 timmar (nattgammalt), och hunden måste gå spåret på minder än 30 minuter. Nu hade spåret, 662 meter långt, legat i nästan 24 timmar. Ruffa kom fram till klöven efter 29 minuters spårande. Man ska dock alltid lita på hunden! :D (Husse råkade påverka Ruffa felaktigt, då han trodde Ruffa var fel ut. Han såg en vimpel han trodde var vår, men det skulle visa sig vara någon annans gamla vimpel som hängde kvar). Det var en nöjd Ruffa som lämnade spårskogen efter roligt nosarbete och allt gott hon fick som belöning för gott spårarbete! :) Ruffa gillar att hänga på agilityplanen, men officiellt är hon numera pensionerad från sporten. :)
Om drygt en vecka är det dags för tävling, då vi även planerar att köra ett agilitylopp trots att inte kontaktfälten är klara. Lite stressad över tanken byggde vi en enkel kombination där de fasta hindren ingick – och det gick ju sådär! ;) Billie tog balanshindret med högre fart och hoppade över kontaktfältet, så husse behöver hinna fram för att ge en "brandsläckar-manöver". Att hinna före Billie är dock inte helt lätt! :D Kontaktfälten kräver verkligen mängdträning, så vi far ofta iväg till Vårsta där hindren står på plats ute. – Idag blev det running-träning på balansen. När vi provade hela balansen första gången tycktes "ramen" inte betyda något, utan hon hoppade över den. När vi fortsatte att endast träna nerfarten så lyckades hon varje gång, men inte så konstigt då farten inte lockar till några långa hopp! :) När vi i slutet provade hela balansen igen så tycktes hon sakta ner för att träffa ramen, så hon såg ut att använda huvudet! :) – A-hindret belönar vi vid nerfarten, men vi använder oss inte av någon utarbetat långsiktig plan på det hindret... något som nog kan straffa sig framöver? – Efter att Billie blev rädd för den skramliga och högljudda gungan i Väsby så har vi tränat om den från början utomhus. Och det blir bättre och bättre. Vi är glada varenda gång hon inte tycks vara tveksam! =) – Vi byggde även en kombination som innehöll handling värt att träna på inför klass 1. Efter några misslyckade försök satt den från början till slut! :) Men det var jobbigt att springa i gruset, speciellt för husse som sprang i boots! :D En blåsig, kall och ruggig dag. Men hundarna behöver ju rastas trots att man inte själv har någon större lust att gå ut. Vi passade på att låta Billie klövja i närområdet, och nu med lite vikt (0,5 kg) i vardera sidoficka, vilket är ca 7 % av hennes vikt. Det blir en lagom dos styrketräning för henne, och ett bra komplement till vanliga promenader off track i skogen, där man samtidigt kan träna balans mm. Vi skulle med fördel även mer specifikt kunna börja stärka upp fotleder på mjuka balansbollar och liknande, speciellt viktigt för frambenen i agility.
Viktiga saker att tänka på om klövjeväska: • Hunden måste först och främst ha hunnit bli färdigvuxen. Du kan vänja hunden vid klövjeväskan redan då den är ung, men lägg inte i några vikter innan hunden är minst 18-24 månader gammal. Kroppen ska i stort sett ha hunnit växa färdigt innan du belastar den. • Det finns olika typer av klövjeväskor. Se till att prova ut väskan på hunden innan du köper den. Hunden ska bära vikten med manken och frambenen, inte med ryggen! Se därför till att väskan inte kommer för långt bak på ryggen. Kolla även att modellen passar mot frambenen, så att den inte skaver. • Fördela vikten jämnt på båda sidor. Bär hunden ojämnt kan den skada muskler och leder. De tyngsta sakerna ska ligga i botten och gärna långt fram. • En frisk hund, men ovan, kan bära 10–15 procent av sin kroppsvikt i 10–30 minuter. Det blir 2,5 till 3,75 kilo på en hund som väger 25 kilo. Efter att hunden har tränat upp sina muskler kan man successivt öka på med vikten. • En fullvuxen hund kan bära upp till 30 % av sin kroppsvikt. Ska man gå längre sträckor, eller om det är varmt ute, bör hunden inte bära mer än 20-25 % av sin vikt. • Kontrollera att hunden kan gå obehindrat med packningen, armbågarna får inte slå i väskan. Hunden ska också kunna lägga sig ner med fullpackad väska. Ikväll var vi på säsongens sista coachlektion för Nadine Rinderud, och som vanligt var det väldigt lärorikt. På banvandringen konstaterades att vi skulle träna på strategisk handling för linjer, svängsignaler och bibehållen fart, skicka o sticka, blindbyte vid hinder inför mjukare svängar, inkrokning och kom-till-hand. Som alltid var det massor att tänka på! :) Men efter lektionen satte Billie hela banan bortsett från att hon missade en "enkel" tunnelingång :D Några kloka ord som husse får tänka på: • Försöka hålla jämn fart framåt, eftersom broms eller tappad fart (alt stillastående) får hunden att anpassa sig – och sänker då också farten. Vid behov kan man ta ut linjen för att kunna behålla drivet genom t ex en sväng. • Tänka på hundens linje, så att hundens väg inte blir vidare än den behöver vara eller att hinder skyms av föraren • Vara fokuserad, lugn utan att tappa energin, när Billie tar slalom • Att använda sig av "kackerlacksfoten", ett litet kliv in mot hindret, för att markera hopp ut efter "kom till hand". • Vid skick fram mot ett hinder får man inte bli stillastående, utan man måste behålla rörelsen och aldrig stanna av med fötterna. • Ta kontakt med hunden när den kommer ut ur tunnel. • Att inte vara så fokuserad på vad Billie gör, utan husse ska springa sin linje och Billie anpassa sig efter den (t ex inte vrida sig emot henne i onödan, då linjen är framåt). Annars kan Billie tappa linjen och flytet framåt. Att anpassa handlingen, i ett försök att hjälpa henne, kan få motsatt verkan och ge negativa konsekvenser för framtiden. Vi kommer verkligen att sakna dessa coachlektioner, för de ger såväl ny kunskap som energi. Husse har lärt sig massor, och Billie har utvecklats något enormt sedan vi började träna för Nadine i höstas! Väldigt roligt har det varit. Så kul att vi nog fortsätter i coachgruppen till hösten! :D Ruffa har sedan tidigare en klövjeväska, men nyligen köpte vi en fin liten klövjeväska till Billie också. Den fick hon prova att bära på dagens promenad. Till en början ruskade hon på sig då och då, men det var inga protester i övrigt! :) Att klövja kanske kan få denna hoppetossa att känna sig lite nyttig, och vid tillfällen bli lite lugnare till och med? :) Och i framtiden kanske den kan vara en del av styrketräningen.. Söt är hon i varje fall! :D
Vi var 8 personer och 6 hundar (2 barbet, 1 kelpie, 2 keeshound och 1 Russkiy Toy) som träffade hos Ina för att äta och umgås. Helt otroligt att hundarna, alla är tikar utom Leo, kunde samsas i ett litet rum utan att känna varandra. Till och med Billie skötte sig jättebra! :) Ruffa hittade upp i soffan och hängde där, och Billie slutade som knähund som vanligt! Det är fantastiskt roligt att såväl Ruffa som Billie är så sociala, det gör livet mycket enklare och roligare! :) Det som nog gladde mest var att Billie till och med hade ro nog att lägga sig mitt bland allt och alla på golvet när hon blev trött sent på kvällen. Hon lade sig för att sova! :) Ruffa, partypinglan, missar dock inte frivilligt något av festen – hon vill vara med hela tiden! :)
Äntligen fick vi till en träff med Peach och Leo. Det gick jättebra till dess att lilla Leo tyckte att Billie och Ruffa var snyggaste tjejerna i sta'n! :) Ingen av dem löper vad vi vet, men det trodde han! ;) Sist de träffades så löpte Billie, och då fick han minsann gensvar! :)
När vi kom fram till Vårsta så hade vi tänkt lägga ett viltspår till Ruffa, men Anki hade redan lagt ett spår på ca 550 meter till sina hundar, som Ruffa fick gå. Det gjorde Ruffa gärna, och hon gjorde det bra! Ruffa gick som på räls fram till klöven! :)
Vi är så splittrade, redan efter gårdagens 2+2 träning av kontaktfältet var vi idag tillbaka med tankar på "running" :D Åh, tänk om vi kunde bli klara över vilken metod vi vill lägga krutet på!! :D Det är ju viktigt att man ska följa en plan, och vara konsekvent... Men vi är ju iaf konsekventa vad gäller belöningstänket för respektive metod - men metoderna skiljer sig dag från dag... Hoppas Billie har split vision!! 🙂 När vi anlände till klubben i Vårsta träffade vi på Ankis kromis-valp Midas, som hunnit bli 9 månader. Billie och Midas hittade varandra bums och hade väldigt roligt tillsammans! Det blev många varv där framförallt Midas jagade Billie... :)
Billie hade lekt intensivt med Midas, och sen tränat agility. Skulle Billie orka med ett viltspår också? Vi tog med en extra klöv, som vi skulle kunna gömma längs spåret, utifall hon inte skulle orka gå hela spåret om ca 550 meter. Billie är ju inte heller rutinerad. Jag tror detta var hennes 3:dje spår. Men hon tog upp spåret direkt, och sen följde hon det ivrigt! :) Billie är noggrannare än Ruffa om än minst lika effektiv: Hon har lite lägre nos och går mer exakt - vi passerade oftast precis där vimplarna markerade spåret! :) Hon gick hela spåret och hittade klöven! Duktig tjej! :)
Den nya läxan i coachgruppen gällde startproceduren, där vi ombads tänka till: • Vilken position ska hunden ha vid starten? Ett sittande kan ge mycket kraft och acceleration, men det viktigaste är att hunden är avslappnad. • Har du, eller vill du ha, någon startrutin? • Vilka kriterier ska hunden ha för att få starta? Enbart ett släppord eller ska det kompletteras med kroppsrörelse? • Lämpligt avstånd till första hindret är när hunden får in 2-3 galoppsprång innan avhopp, och där hunden i sin språngkurva är som högst över bommen. – Vad gäller Billie så sitter hon i starten, men hon har börjat tjuvstarta varför man nu måste börja gå tillbaka och belöna kvarsittande. – Husse har som vana att ge kommandot "mellan" innan start, och då sätter sig Billie mellan hans ben. – Billie har haft startordet "ok", men hon rundar ofta första hindret för att snabbt komma ifatt husse. Kanske "ok" uppfattas som "-kom till mig.." :) Eftersom första hindret alltid är ett hopphinder försöker husse komma ihåg att säga "hopp" i stället. En kroppsrörelse som kompletterande signal vore säkert bra att ha. – Vi filmade två starter, med 3 respektive 3,5 meters ansats. På 3 meters avstånd får hon en bättre språngkurva, och är ett bra avstånd för henne. Idag hade vi ramen med till hundklubben, och tränade med den på balanshindret. Men vi körde även lite 2 +2 träning.. Vi kan inte bestämma oss för vilken metod vi ska använda... :/ • Vi befarar att det kommer att behövas så mycket träning för att sätta "running" på balanshindret, då Billie är en "hoppig" hund. Därför känns 2 +2 lättare att träna in som metod, men det kan gå ut över farten... • Vi tränade även på A-hindret med godismaskinen, ett ovärderligt redskap i träningen tycker Billie! :) • Godismaskinen blir ett bra hjälpmedel för att träna externbelöning; att kunna koncentrera sig på något annat innan man får belöning trots att hunden är medveten om att det finns något "gott" i närheten. Något Ruffa aldrig lärde sig... :) • Vi tränade även lite hoppteknik, med olika långt avstånd mellan hindren. Det svåraste var att få Billie att sitta kvar, hon har börjat tjuvstarta var och varannan gång.. Nu har husse byggt en ram till träningen av kontaktfältet, och vi tog med den till Vinterviken där vi tänkt promenera. Billie har förstått "godismaskinen", och springer gladeligen genom ramen – där det delas ut godis för varje lyckat försök. Någon enstaka tass ger en godisbit medan flera tassar i ramen ger jackpot |
BloggenEn blogg där du kan följa hundar av rasen barbet. Kategorier
All
Arkiv
February 2024
|