Minuten senare rusar Ruffa iväg mot den kopplade schäfern, vars ekipage har vänt och är på väg tillbaka mot oss. Ägaren skriker stanna och gör stopp-tecknet åt Ruffa, men hon är ivrig och glad och vill leka med hunden. Det slutar tyvärr inte bättre än att schäfern gör ett våldsamt utfall mot Ruffa, och hon skriker högt medan hon hanteras hårdhänt av schäfern. De är så pass långt borta att man själv inte kan göra något. Att ägar-en såg handfallen ut berodde på att kopplet gått av vid ut-fallet, och schäfern lydde inte ägaren när den kallade in hunden. Till slut tilläts Ruffa springa därifrån, och det visade sig som tur var att hon inte hade blivit skadad fysiskt.
Jag övermannades av minnen från överfallet i somras, så hela kroppen började skaka. Det kändes tungt att det bara hann gå 4 månader sen den traumatiska händelsen med kamp-hunden. Ruffa var, liksom jag, små-chockad efter händelsen, men för att göra det bästa besökte vi Albin och hans matte efteråt för att få något annat att tänka på - samtidigt som Ruffa un-dersöktes. Det är tur att man har till-gång till en klippa när man själv darrar! :)
Det har gått ett par veckor sedan denna händelse, och Ruffa visar fortfarande inte upp några reservationer mot andra hundar med undantag av boxrar som hon blandar ihop med kamphunden hon blev attackerad av. Hon är fortfarande glad, nyfiken och godtrogen för det mesta - men förhoppningsvis har hon lärt sig något.