Häromdagen gick vi på en skogsstig och Ruffa började lukta febrilt varefter hon sticker iväg med hög fart. Hon kom dock tillbaka på inkallning och inväntade belöningen för att sen sticka iväg igen. Hon sprang så fort hon kunde och fortsatte på en för tillfället avstängd bilväg tills hon var helt ur synhåll. Det hjälpte inte att man gömde sig, busvisslade, använde visselpipa. Ruffa var borta.. Efter en stund kom Julia med sin matte i sällskap med Ruffa. Ruffa hade känt spår av Julia långt bort och sökt rätt på henne. Väl framme hos dem hade hon sett lite rådvill ut, och när hon hört inkallningsvisslingen hade hon vänt om direkt och sprungit tillbaka. Det var väl ingen riktig rymning, mer en lyckad egenpåtagen spårning! :) Men det skapar naturligtvis osäkerhet. I naturreservatet där hon ofta rastas känner Ruffa numera en del hundar och hon kommer få upp spår ofta.....